Signerat SYLF-ordföranden: Alla vinner på trygga underläkare

Alla vinner på trygga underläkare. Det är måndag förmiddag. Mycket folk i tjänst. Jag lägger en central venkateter på uppvaknings­avdelningen. Plötsligt stöter jag på patrull. Inget allvarligt, men jag kommer inte riktigt vidare på det sätt jag planerat.

Innan jag har hunnit uttala meningen klart är överläkaren på plats. Engagerad, som alltid. Tittar, förklarar, coachar. Efter ett par minuter är han nöjd. ”Det där ser fint ut. Fortsätt så!”

”Kan vi ringa Christer?” frågar jag undersköterskan, som genast sträcker sig efter telefonen.

Han försvinner igen, men hans lugn och kloka ord dröjer sig kvar. Jag avslutar ingreppet komplikationsfritt.

Nästa gång en liknande situation upp­står är det natt. Jag är ensam på huset, bakjouren har åkt hem för flera timmar sedan. Men den här gången vet jag precis vad jag ska göra. Jag löser situationen utan kontakt med bakjour.

”Man måste våga.” ”Bara gör det.” ”Det klarar du säkert.” Dessa och liknande kommentarer har jag flera gånger hört erfarna kollegor – säkerligen i all välmening – uppfordrande passa vidare till underläkare under utbildning. Det ligger utan tvekan någonting i detta, alltför mycket oro kan vara problematisk. Med det sagt handlar läkaryrket i första hand inte om mod, utan om klokhet, omdöme, kunskap och tillit. Kunskap och omdöme att göra rätt sak på rätt sätt till rätt patient, vid rätt tillfälle. Utan att skada. För att klara detta är det viktigt att känna tillit till sin egen förmåga, men även ha insikt i vad man ännu inte kan eller behärskar fullt ut.

Trygga och kloka underläkare formas och växer sig starka i miljöer där konstruktiv, uppmuntrande handledning och stimulerande fortbildning får flöda fritt. Avsaknad av stöd, eller att ständigt kastas ut på djupt vatten utan flytväst ger inte tryggare och säkrare underläkare.

Sveriges Radios program Kaliber rapporterade tidi­gare i år på just detta tema. I dokumentären ”De ensamma läkarna” skildras hur vikarierande under­läkare före AT många gånger placeras i anställningar som är otrygga, både arbetsrättsligt och medicinskt. På flera av våra sjukhus i Sverige lämnas dessa underläkare ensamma på akuten med stort ansvar och minimalt med stöd. I ett antal fall blir utgången för patienterna maximalt olycklig. Två av dessa fall berörs närmare i programmet och de drabbade patienternas anhöriga får berätta. Hur de underläkare som tjänstgjort i dessa otrygga kliniska situationer känner inför de tragedier som omnämns kan vi bara föreställa oss.

Väntetiden till AT växer, och gruppen vikarierande under­läkare med den. Nyttan och vinsten i trygga, väl handledda underläkare kan inte nog poängteras i dagens hårt pressade sjukvårdssituation. Att tumma på gränsen för vad underläkare kan förväntas ta ansvar för är om möjligt ännu mer olyck­ligt i en pandemi, där nya kliniska situationer är vardag och där underläkare ofta står i första linjen.

En trygg underläkare ger inte bara en väl omhändertagen patient, utan skapar positiva ringar på vattnet i hela sjukvårdsorganisationen. Systemet är aldrig starkare än den svagaste länken. Alla vinner på trygga underläkare; patienterna, vi under­läkare själva, våra kollegor och såklart även våra arbetsgivare. Detta borde vara skäl nog att värna underläkares utbildning och handledning, även i coronatider.

Med önskan om en givande och lärorik höst!

Anna Håkansson Gladh
Ordförande SYLF Jönköping
ST-läkare anestesi och intensivvård