Står regionerna över Socials­tyrelsens kompetensbedömning?

Hyrläkare kostar regionerna stora summor pengar varje år och målas ofta upp som ett stort problem för svensk sjukvård. Hyrläkare är dock inte enbart av ondo. På flera ställen i landet skulle man inte klara bemanningen utan hyrpersonalen. De täcker även luckor som kan uppstå av exempelvis sjukskrivningar. Visst leder hyrläkare till sämre kontinuitet, men är det inte bättre med dålig kontinuitet än ingen läkare alls?

Regionerna har nu gått ihop i ett gemensamt hyrbemanningsavtal där det stipuleras vilken ersättning en hyrläkare ska ha beroende på var tjänsten är. På det sättet tar man helt bort konkurrensen mellan regionerna, vilket leder till sämre ersättningar. Hur detta inte kan klassas som kartellbildning tycker jag är väldigt märkligt. Målet med avtalet är uppenbart. Man vill tvinga hyrpersonalen att söka sig till fasta tjänster i regionerna. Regionerna väljer denna lösning i stället för att ta sig en funderare på varför personer väljer att arbeta som hyrpersonal. Många väljer att arbeta som konsulter för att det ger dem större frihet och bättre arbetsvillkor. I stället för att förbättra arbetsmiljön för vårdpersonalen, så att fler vill ta en fast anställning, väljer regionerna att försöka tvinga personalen till detta genom försämrade villkor för hyrpersonal. Känns inte detta lite typiskt regionerna som arbetsgivare? Vi ser återkommande att regionerna har väldigt svårt att göra sig till attraktiva arbetsgivare. Hur kan de ha så svårt att förstå vikten av att ha en bra arbetsmiljö?

Att regionerna inte accepterar bevis på kompentens som myndigheten Socialstyrelsen har utfärdat är väldigt märkligt och oroväckande

Robert Holmqvist, ordförande SYLF.

Hyrbemanningsavtalet innehåller även andra villkor som vi ställer oss starkt emot. Enligt avtalet räknas man inte som legitimerad läkare förrän man har minst två års klinisk erfarenhet efter erhållen legi­timation. Detsamma gäller efter erhållet specialist­bevis. Att regionerna inte accepterar bevis på kompentens som myndigheten Socialstyrelsen har utfärdat är väldigt märkligt och oroväckande. Kommer detta att bli något som gäller oss alla i framtiden? Detta kan vi inte acceptera. Genom att inte tillåta en legitimerad läkare att arbeta som konsult de två första åren, låser de den nyblivna legitimerade läkaren till regionen, eller till privata alternativ, som arbetsgivare under den tiden. Man gör samma sak med nyblivna specialister genom att ge dem lägre ersättning. Detta är ytterligare exempel på hur regionerna vill tvinga läkare att ta fasta tjänster i stället för att bli konsulter.

Jag är tyvärr inte förvånad över att regionerna väljer denna väg, men jag är beklämd. Återigen visar regionerna att de inte inser vikten av att bli attraktiva arbetsgivare med bra arbetsmiljö och ersättningar. Om man var en bättre arbetsgivare så skulle nog fler vara beredda att ta en fast tjänst. Nu riskerar man i stället en försämrad arbetsmiljö för de som idag har en fast anställning då arbetsbelastningen riskerar att bli större när det inte finns hyrpersonal som vill ta tjänsterna som är vakanta. Att man behöver minska kostnaden för hyrpersonal är bra, men detta är definitivt inte rätt väg att gå.