Stockholms Sjukvårdsupprop: Linnea Jonsson Axelsson, som idag är ST-läkare i klinisk farmakologi på Karolinska Huddinge, ifråga­satte Stockholms sjukvårdspolitik redan under sina läkarstudier.

”Även före uppropet gick jag med i demonstrationer och mejlade sjukvårdspolitiker, som så många före mig. En överläkare som jag jobbade med vid ett tillfälle sa ’Vi har skrivit på namnlistor sen 90-talet’. Det kändes ganska sorgligt“, berättar Linnea Jonsson Axelsson.

Under AT-tjänstgöringen i Eskilstuna insåg Linnea Jonsson Axelsson att hennes högsta chefer är
regionpolitikerna, och att deras beslut direkt påverkar vårdkvaliteten. I Region Sörmland upp­levde hon inte vården som lika splittrad:

”Det fanns ett närmare samarbete mellan vårdcentraler och inneliggande vård. Man kunde ringa från vårdcentralen direkt till njurmedicin om någon behövde läggas in. Ambulansen försökte hjälpa till att ordna plats på boende för en patient med konservativt behandlad fraktur som inte klarade sig hemma längre. En hel del i vårdens ekosystem fungerade smidigare. Visst kan det ha att göra med storleken på regionen också, men jag såg att en bättre vård var fullt möjlig.“

En bättre vård var fullt möjlig

Fika med hälso- och sjukvårdsdirektören
Det var i januari förra året som Linnea Jonsson Axelsson tog steget och gick med i Stockholms Sjukvårdsupprop. Uppropet hade startats av läkarna Laura Björnström och Akil Awad på Söder­sjukhuset i november 2019 efter att SÖS och Danderyds sjukhus meddelat att de varslade om uppsägning av 200 tjänster, kort efter att Karolinska Universitetssjukhuset varslat om uppsäg­ning av 600 tjänster.

”Sjukvårdsbudgeten hade just lagts fram och man skulle spara 1,1 miljarder. Det var då jag ilsknade till ordentligt. Flera sjukhus hade precis legat i stabsläge på grund av platsbristläget över Tretton­dagshelgen. Jag mejlade till Region Stockholms hälso- och sjukvårdsdirektör Björn Eriksson och berättade om min upplevelse av vården från golvet och frågade: ’Hur tänkte du att det här skulle gå ihop?’ Vi träffades och pratade över en fika, men tyvärr är det väldigt svårt som enskild person att påverka ett helt system och inga konkreta förslag gavs. Tvärtom beslutades det under våren med kort varsel att den uppskattade och behövda Fila-gruppen (läkare och apotekare som fortbildar vårdcentraler om bland annat läkemedel) skulle läggas ned. Det var i samband med det som jag gick med i kärngruppen“ fortsätter Linnea Jonsson Axelsson.

Tyvärr är det väldigt svårt som enskild person att påverka ett helt system

Stockholms Sjukvårdsupprop fick en flygande start – inom ett dygn hade 1 000 personer slutit upp och efter ytterligare några dagar hade man 10 000 namnunderskrifter. Gruppens grundare Laura Björnström och Akil Awad debatterade i Nyhetsmorgon med Stockholms vårdutvecklingsregionråd Ella Bohlin (som numera avgått), som då inte ville stå vid samma bord som de. Tv-framträdanden har även skett tillsammans med Anna Starbrink, hälso- och sjukvårdsregionråd samt finansregionråd Iréne Svenonius. Strax därpå startades en insamling av vittnesmål. Coronakrisen blev dock en tuff utmaning för arbetet, eftersom alla uppropets medlemmar jobbar i vården och fick en hög arbetsbelastning under pandemins första våg. Samtidigt gjorde restriktionerna det omöjligt att ordna demonstrationer. Under våren ordnades istället en digital demonstration.

”Många av oss har det väldigt tufft med våra vanliga jobb under pandemin. Vissa går fem nattpass i veckan och blir med kort varsel beordrade att jobba på covid-avdelningar. Jag är otroligt stolt över att vi håller oss verksamma under denna tid trots utmaningarna i vårt dagliga arbete. Det var en stor seger för oss när de sista varslen drogs tillbaka i september, men det finns en viss bitter efter­smak: många sade upp sig frivilligt. Och anställ­ningsstoppen är kvar.“

Laura Björnström och Akil Awad, initiativtagare till uppropet.
Laura Björnström och Akil Awad, initiativtagare till uppropet.

Ett demokratiproblem
Planen framåt för uppropet är nu att fortsätta kräva mer personal, en sjukvårdsbudget som åtminstone täcker de beräknade kostnadsökningarna och att anställningsstoppen ska bort. Parallellt arbetar uppropet med att sammanställa en bok med vittnesmål från vårdpersonal, och att pressa politikerna att möta dem i en offentlig debatt, något de hittills vägrat efter de enstaka debatterna för ett år sen.

”Det är ett demokratiproblem att våra politiker inte vill möta oss annat än i slutna rum. Det finns ett glapp mellan våra folkvalda och folket, de vill inte samtala med oss offentligt. Jag vill också upp­mana andra anställda inom vården att tala ut och tala fritt. En av Stockholms Sjukvårdsupprops stora styrkor är att det inkluderar alla personalkategorier, och jag kan sakna fler läkare i det offentliga samtalet. Sjuksköterskor är mycket bättre på att säga ifrån.“

Vad tror du att det beror på? Att vi läkare är sämre på att höja rösten?
”Att vi har en arbetskultur inom vårt skrå, att vi måste vara starka och att vi klarar att jobba under vilka omständigheter som helst. Sen är det många som är oroliga för repressalier, vilket tyvärr är en befogad oro. Det finns vittnen som berättat att de fått samtal från HR och pressavdelningar på sjukhuset när de uttalat sig i medierna. Det är helt oacceptabelt. Vi som har fasta anställningar har ett privilegium som även innebär en plikt. Har man ett tremånadersvikariat kanske man inte gärna uttalar sig om man blir uppringd av Ekot. Vi som har råd att ta ton måste bli flera!“

Det var en stor seger för oss när de sista varslen drogs tillbaka i september, men det finns en viss bitter eftersmak

Linnea Jonsson Axelsson tror att det enda som kan få politikerna att lyssna, och erkänna att situationen är ohållbar, är att fortsätta lämna vittnesmål och belysa systemfelen:

”Våra vittnesmål ger en direkt bild av verkligheten, som kan förstås på ett helt annat sätt än en avvikelserapport. Hur vi behandlar våra äldre, som har byggt upp det här samhället, så illa. Hur vi låter dem ligga på akuten i flera timmar på hårda britsar. Vi ska lämna över de här vittnesmålen, tillsammans med dryga 30 000 namnunderskrifter och pressa politikerna att svara på dem.“

Det är ett demokratiproblem att våra politiker inte vill möta oss annat än i slutna rum

Men för att kunna komma framåt tror Linnea Jonsson Axelsson att det måste till fler röster från sjukvårdspersonal som vågar vara aktiva i det offentliga samtalet.

”Man ska känna sig trygg med att man blir omhändertagen i ett välfärdssamhälle. Det ska inte kännas som en krigszon, som vissa patienter har vittnat om. Att vara patient ska inte vara en obehaglig upplevelse, det är tillräckligt obehagligt att vara sjuk. Vi behöver fler händer för att trösta och lindra. Och färre sjukskrivna kollegor.“ •


FOTNOT: Stockholms Sjukvårdsupprop har ca 30 300 följare på Instagram samt ca 20 000 medlemmar i sin stängda Facebook-grupp. Vid intervjutillfället har deras namnlista 29 403 underskrifter. Flera lokala sjukvårdsupprop på andra orter har även startats under 2019 och 2020.

Linnea Jonsson Axelsson
Konkreta tips för de som vill engagera sig

Skriv avvikelserapporter när något inte gått rätt till. De blir offentliga handlingar och är ofta viktiga signaler till högre chefer om hur vården på golvet fungerar. Faller någon på avdelningen en natt, eller finns det inte tillräckligt med vårdplatser för att lägga in din patient, är det en avvikelserapport. Det kan vara första steget att reagera på ett systemfel.

Starta Facebook-grupper och lokala sjukvårdsupprop eller gå med i de som finns. Dela erfarenheter och länkar. Observera vikten av att avidentifiera ordentligt om du delar med dig av en händelse. Skriv under de namnlistor som finns och starta nya.

Mejla din lokala regionpolitiker eller hälso- och sjukvårdsdirektör. Berätta att du är orolig för patienterna. Vittna om något som gick fel.

Gå kurser i konsten att påverka. Det finns ett
stort antal kurser i politiskt arbete i syfte att
öka samhällsengagemanget. Du har rätt att
söka tjänstledigt för att gå denna typ av kurser,
till exempel på deltid.

Karin Ström
Läkarstudent
Mer från Moderna Läkare