SYLF Göteborg kämpar i motvind

Louise Karlsson är 31 år gammal, lite mer än halvvägs in i en ortoped-ST på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och sedan 2023 ordförande i SYLF Göteborg. Hennes fackliga engagemang väcktes innan AT, på ett annat sjukhus.

– Jag älskade vikariatet, som också var inom ortopedi, men saknade en handledare. Jag var ensam jour på akuten varje dag, och jag introducerade ST-läkare och handledde AT-läkare, berättar Louise på telefon från Göteborg.

Av en slump hamnade Louise på ett SYLF-möte på samma sjukhus 2019. När turen kom till Louise att presentera sig sa hon: “Jag är underläkare före AT men har mer ansvar, mindre lön och mindre hand­ledning än mina AT-kollegor.” 

– Då frågade de om det var likadant på hela sjukhuset. Jag svarade att jag inte visste, men att jag skulle undersöka det, och skickade ut en enkät. 

Enkäten, som skickades ut på Skaraborgs sjukhus, kartlade arbetsmiljö och villkor för underläkare före AT. Det visade sig att strax under en femtedel hade en utsedd handledare. Ingen hade fått erbjudande att förhandla sin ingångslön, och alla tyckte de hade dåligt inflytande på sin egen arbetsmiljö. 

Det är HR:s uppgift att hålla koll på regelverk, och de har inte informerat relevant personal

Louise Karlsson, ordförande i SYLF Göteborg

– Vi drev handledarfrågan vidare, och skrev en motion till SYLF:s fullmäktige. Motionen antogs och SYLF drev frågan vidare. Den 1 februari 2023 presenterade Socialstyrelsen ett nytt särskilt förordnande, det vill säga den text som reglerar hur läkare arbetar innan legitimation, och som innehöll ett krav på namngiven handledare.

Socialstyrelsen kräver nu alltså en namngiven hand­ledare. Men hur efterföljs det? I nya enkäter som gått ut i Göteborg, med 60 % svarsfrekvens, visar det sig att bara 40 % av läkare innan AT har en namn­given handledare. 

Många av de som rekryterar vik-UL har meddelat Louise att de inte har fått någon information om detta från arbetsgivaren. Hon har nu mejlat alla enhetschefer om kravet, men understryker att det inte är hennes uppgift, varken som SYLF-ordför­ande eller fackligt ombud på ortopeden.

– Det är HR:s uppgift att hålla kolla på regelverk, och de har inte informerat relevant personal. När vi försöker ställa HR till svars får vi bara obegripliga svar. En gång fick vi svaret: ”Nu har vi tagit upp detta i en grupp där vi har sagt att det är bra med utbildning.” En annan gång fick vi veta att de tillämp­ade ”vattenfallsmetoden”. 

En region med orimliga villkor

Västra Götalandsregionen har som mål att vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare 2028, och Sahlgrenska ska vara norra Europas bästa universitetssjukhus 2032. Louise undrar hur de ska kunna nå upp till det, om de inte ens klarar av ett basalt regelverk.

– Det är inte svårt att vara handledare åt en underläkare. Däremot är det en fantastisk möjlighet att kunna forma och vägleda en ny kollega.

Hur håller man då gnistan och viljan att förändra vid liv, när allt tar lång tid och motståndet mot nya arbetssätt är så massivt?

– SYLF Göteborg har en fantastisk styrelse. Vi har väldigt roligt tillsammans, man får energi av det. Det finns många bra där ute. Man får vara ödmjuk. Kan vi göra något så är det bra, men vi kan inte lösa alla problem. Och så får man heller inte glömma att blicka tillbaka på de segrar man faktiskt vunnit.

I vissa delar av Västra Götalandsregionen har man sedan länge räknat upp lönen för AT-läkare vid års­skiftet. Vid förra årsskiftet skulle uppräkningen, som kallas konsekvenshöjning, innebära en löneökning på 2 200 kronor. Men i december 2023 fick AT-läkarna veta att de inte skulle få någon ökning, eftersom HR skulle implementera en ny strategi för AT-läkarlönen, trots att en stor del av AT-läkarna redan under sina anställningsintervjuer blivit lovade en ökning.

Med en ST-lönetrappa skulle vi kunna nå ett löneläge som matchar andra sjukhus

Louise Karlsson, ordförande i SYLF Göteborg

– SYLF Göteborg och Västra Götalands läkarförening försökte prata med HR om det här, men de ville inte backa. Då hörde AT-cheferna av sig till oss och i samarbete med AT-läkarna och Västra Götalands läkarförening drog vi igång en underskriftskampanj. Till slut ändrade sig ledningen och alla i regionen fick löneökningen. Det är ett fint exempel på hur det faktiskt går att förändra.

Lönetrappa för ST-läkare

Just lönen är ett område som Louise har engagerat sig mycket i genom åren. När hon var AT-läkare frågade hon sin chef vem som bestämde hennes lön, men han visste inte. Samma fråga ställde hon till HR på sjukhuset, men fick inget svar; HR på regionen kontaktades också utan framgång. Det har tagit flera års efterforskningar att till slut få svar på den frågan (det visade sig att det var en specifik HR-strateg på regionnivå, dock ger denna enbart en "rekommendation"). En fråga som Louise försökt driva de senaste åren är en lönetrappa för ST-läkare på det egna sjukhuset, eftersom den rekommen­derade ST-ingångslönen är så låg som 44 000.

– Idag får ST-läkare som blir specialister inte lov att förhandla en ny lön, utan de får istället ett fast påslag på 16 000 kr när de blir specialister, något som är nästan unikt för Sahlgrenska. Det innebär alltså att de som varit specialister ett tag kan ha en lön på 60 000. Med en ST-lönetrappa skulle vi kunna nå ett löneläge som matchar andra sjukhus. Men HR tycker inte att förslaget är intressant, och har avslagit yrkandet. Vet de hur dåligt rykte Sahlgrenska har? Varför ska vi ha sämst ST-lön i Sverige?

Idag får ST-läkare som blir specialister inte lov att förhandla en ny lön

Louise Karlsson, ordförande i SYLF Göteborg

Louise tycker fortsatt att sjukhusorganisationer i stort är alldeles för snåriga för att man ska kunna förstå vem man ska höra av sig till kring lönefrågor.

– Det finns så många instanser, det är så spretigt. Är det HR man ska prata med? Sin lokala sektions­chef? Verksamhetschefen? HR tar många beslut, men tar inget eget ansvar. Tack, vi har hört vad du säger, sedan går de vidare till en annan fråga. Intresset är inte stort.

Kritiker? Bli facklig!

En del av problemet ligger också i vår läkarkultur, tror Louise avslutningsvis:

– Det "ska" vara svårt i början. Man ska hålla käften och jobba, inte klaga. Men känner man sig trygg med det man gör så gör man ju ett mycket bättre jobb. Och jag hoppas att fler av de som är kritiska till hur saker fungerar kan börja engagera sig fackligt. De som är gnälligast skulle kunna medverka till bäst förändring. Jag vet att även den fackliga världen kan vara snårig och svårnavigerad, och jag önskar ofta att jag kunde representera våra medlem­mar bättre. De som tycker att vi är sämst är nog de jag helst vill ha med.