Våga fråga om våld
Jag var aningslös inför det som skulle komma, när de första av mina vänner på sociala medier skrev #metoo. Förra hösten gick jag hemma med en bebis snusande på magen och läste rapporter om våld mot kvinnor för mitt projektarbete under termin tio på läkarprogrammet. De vetenskapliga rapporterna om våld byttes under ett par veckor bort mot rapporter från kursare och blivande kollegor. Mitt i alla dessa skakande berättelser uppstod en upprorisk och systerlig stämning. Det var fantastiskt att plötsligt befinna sig i ett sammanhang med så många starka, kloka och stöttande kvinnliga läkare. Storheten i detta är mig fortfarande obegriplig.
Det är min förhoppning att vi kan ta till vara på kraften som uppstod i uppropet.
Att öppet berätta om sexuella övergrepp är för de flesta svårt. Det är förenat med enorma skam- och skuldkänslor hos den utsatta. Detta trots att det är så vanligt. Sexuella övergrepp förekommer i alla kulturer och i alla socio-ekonomiska grupper, inte minst bland läkare. När några få modiga kvinnor började berätta om sina erfarenheter blev det lättare för andra att följa. Skammen förflyttades. Det var några män som efter rannsakande fick ta över en del av den skam som burits av deras offer.
Som läkare får vi förmånen att göra skillnad för andra människor genom att om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta. Vi kan göra skillnad för våra patienter och alla kvinnor genom att fråga om våld. Att regelbundet och systematiskt fråga om våld i anamnesen fyller tre olika funktioner. Genom att fråga kan vi identifiera kvinnor som är utsatta för våld och har ett vård- och eller skyddsbehov på grund av detta. Frågan om våld förmedlar att våldsutsatthet är ett allvarligt hot mot den fysiska och psykiska hälsan. När vi ställer frågor om våld kan vi också bidra till att mildra skuld- och skamkänslor.
Att många ändå låter bli att fråga kvinnor om våldsutsatthet beror på troligtvis på flera olika saker. En orsak är rädsla för att inte kunna hantera svaret. Många vet inte vad man som läkare ska eller kan göra när kvinnan svarar att hon är eller har varit utsatt för våld. Det kan också finnas en rädsla för att inte klara av att hantera de känslor som ett tidigare eller pågående trauma kan frambringa hos ett offer. En annan orsak är oro över att försätta kvinnan i en farlig position. Denna oro är viktig eftersom den i vissa fall kan vara befogad. Den farligaste tiden för en våldsutsatt kvinna är när hon är på väg att lämna en våldsam man. En mer krass orsak till att inte fråga är tidsbrist eller ointresse.
Genom #metoo har skammen förflyttats en bit på väg mot sin rätta plats.
Det finns mycket starka vetenskapliga belägg för att våldsutsatthet ger negativa konsekvenser för hälsan både på kort och på lång sikt. I vården ska vi ha ett patientcentrerat och helhetsbaserat bemötande, därför tillhör det alla läkares uppgift att fråga om våld.
I april kom dagen då jag skulle försvara mitt projektarbete. När jag skulle svara på frågan om varför jag valt att fokusera på våld mot kvinnor när även män är våldsutsatta, kändes det som att de 10 000 kvinnor som skrev under #utantystnadsplikt stod bakom mig. Jag kunde gå rakryggad och godkänd från examinationen. Nu är min lilla bebis 16 månader och snusar inte längre på min mage utan springer omkring, full av energi. Det är min förhoppning att vi kan ta till vara på kraften som uppstod i uppropet. Kraften i att arbeta för något viktigt tillsammans. Genom #metoo har skammen förflyttats en bit på väg mot sin rätta plats. Låt oss flytta den hela vägen bort!
