DM Debatt: Att sjuksköterskor arbetar som läkare är inte lösningen

Sofia Rydgren Stale, ordförande Sveriges läkarförbund, Lars Rocksén, förste vice ordförande och Marina Tuutma, andre vice ordförande skriver idag i Dagens medicin: debatt om Nationella vårdkompetensrådets förslag om att avancerade specialistsjuksköterskor ska ta över flera av läkarnas arbetsuppgifter.

I många regioner råder det i dag stor brist på såväl specialistläkare och sjuksköterskor som undersköterskor. Tillgängligheten för patienterna är starkt begränsad.

Kort sagt saknas tillräckliga förutsättningar för en trygg, nära och tillgänglig vård. Grundstenen i god vård är patientsäkerheten, och en förutsättning för patientsäkerhet är att det finns tillräckligt med personal som har goda förutsättningar att utföra sitt arbete samt rätt kompetens och utbildning.

Därför blev vi väldigt förvånade över Nationella vårdkompetensrådets förslag till regeringen om att så kallade avancerade specialistsjuksköterskor ska ta över flera av läkarnas arbetsuppgifter och undersöka, bedöma och diagnostisera komplexa hälsoproblem samt behandla patienter och följa upp genomförda åtgärder utifrån ett helhetsperspektiv. Att sjuksköterskor ska arbeta som läkare, utan läkarutbildning och läkarlegitimation, är inte lösningen på vårdens utmaningar.

Nationella vårdkompetensrådets förslag är dåligt av flera skäl:

1. Läkares utbildning är minst tolv år och ger en gedigen medicinsk kompetens, medan den betydligt kortare sjuksköterskeutbildningen fokuserar på omvårdnad och vårdvetenskap. En kvalificerad, evidens-baserad, effektiv och säker vård kräver medicinsk diagnostik (baserad på patofysiologiska och cellbiologiska kunskaper), utredning, remisser och konsultationer samt tolkning av undersökningar och åtgärder – och för detta krävs att du utbildar dig till läkare. Det finns inga genvägar.

2. Vården måste vara patientsäker både i dag och i morgon. Patienterna måste kunna lita på att de möter personal som utför arbetsuppgifter som de är utbildade för. Om inte läkare under sin utbildning möter alla läkaruppgifter – för att dessa successivt tas över av avancerade specialistsjuksköterskor – kommer läkare på sikt att bli sämre rustade. Att bli läkare med fullt utvecklad medicinsk kompetens kräver progression i lärandeprocessen. Det medicinska ansvaret är något som läkaren utvecklar under hela den långa läkarutbildningen, från dag ett på grundutbildningen till färdig specialist.

3. Enligt OECD visar studier att det blir längre besök i vården och fler återbesök med avancerade sjuksköterskor jämfört med läkare. Otydlig rollfördelning genererar inte ökad effektivitet, tvärtom.

4. Vi ser också stora risker med att arbetsgivaren kan frestas att missbruka systemet och använda de avancerade specialistsjuksköterskorna även på andra områden där läkarkompetens är ett måste. Läkarförbundet har redan i dag fått signaler om att avancerade specialistsjuksköterskor används inom vissa regioner som handledare för AT-läkare. Lika lite som en sjuksköterska under utbildning bör handledas av en undersköterska, ska en AT-läkare handledas av en sjuksköterska. Det strider dessutom mot Social-styrelsens föreskrifter.

5. Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen får, enligt patientsäkerhetslagen, delegera en arbetsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en god och säker vård. Delegering sker alltid från en person till en annan och den som delegerar ansvarar för att den som får arbetsuppgiften har förutsättningar att fullgöra uppgiften. Läkarförbundet ser en risk för att läkare på grund av personalbristen kan komma att pressas till att delegera medicinska arbetsuppgifter till avancerade specialistsjuksköterskor, även i fall där läkaren bedömer att det inte är lämpligt. Detta vore mycket olyckligt både för patientens säkerhet och ur ett ansvarsperspektiv, ifall något går fel.

Avancerade specialistsjuksköterskor har framför allt prövats i länder med svår läkarbrist. I Sverige är läget ett annat. Här råder framför allt brist på vårdplatser, vilket till stor del beror på brist inom samtliga professioner i vården. Men att devalvera värdet av medicinsk kompetens och sänka kraven på den som utför det medicinska arbetet för att klara vården är fel väg att gå. I stället behöver det bli mer attraktivt att arbeta inom vården. För att åstadkomma detta behöver vi adressera helt andra frågor, som exempelvis hur vi får bort utbildningsflaskhalsarna i systemet och hur vi avlastar läkarna från onödig administration.

Uppgiftsväxling ska användas för att rätt kompetens ska utföra rätt arbetsuppgift. Men det kan och får inte vara generella lösningar på de ekonomiska, organisatoriska och personella resursproblem som svensk hälso- och sjukvård har.

Läkarförbundet befarar att detta förslag är ytterligare ett exempel på en oroväckande utveckling där det av budgetskäl blir tillåtet att regel-bundet göra avkall på såväl de medicinska kraven som patient-säkerheten och i stället organisera vården efter någon sorts ”bättre än ingenting-princip”. Högre ambitioner än så måste vi ha för svensk sjukvård.

Sofia Rydgren Stale, ordförande Sveriges läkarförbund

Lars Rocksén, förste vice ordförande Sveriges läkarförbund

Marina Tuutma, andre vice ordförande Sveriges läkarförbund