Det är med ödmjukhet men med stor glädje jag går in i förtroendeuppdraget, att under kommande mandatperiod leda Svensk Ortopedisk förening. SOF:s syfte och uppdrag är som bekant att arbeta med vetenskap, utbildning, fackliga frågor samt främja internationellt samarbete. Styrelsen kommer att arbeta vidare i den goda anda tidigare styrelser stakat ut. Det är vår ambition att vara en del och till stöd i ständigt pågående utveckling.

Den ortopediska specialiteten fångade in mig med kraft, mycket tack vare fina ledare som förblivit mina förebilder. Dessa ledare förmådde skapa struktur men också bidrog till en god kultur. Arbetsglädjen var utmärkande även de dagar då arbetsbelastningen var som tyngst. Denna arbetsglädje består ännu och är en av grundpelarna i min gärning.

Ledarrollen är ack så viktig men inte alltid enkel. Att veta när man ska leda, gå före och visa vägen eller att gå sist i ledet och ta ansvar för flocken, kan vara grannlaga. Redan då vi tar våra första stapplande steg som kliniker axlas ledarrollen. Patienten ska guidas genom sin resa genom sjukdoms- och behandlingsprocesser, vårdpersonal ska ledas för att var och en ska kunna bidra till helheten. Ledarrollen, ack så viktig men inte alltid enkel. Vår ortopediska specialitet till trots är få av oss födda till ledare, ledarskapet kräver kunskap, mod, eftertänksamhet, tålamod och mycket övning. Några utvecklas, inte bara kirurgiskt, till sanna ledstjärnor!

De ledare som också axlar chefspositioner pressas hårt mellan krav på ekonomi i balans, hög kvalitet, produktion och så utbildning förstås. Enkla lösningar på komplexa problem har vi alla hört – till leda!

SOF ger i samarbete med Handelshögskolan nu den tredje ledarskapsutbildningen. Det är en förmån att som ordförande få delta vid dessa internat. Modiga kollegor med ledarskapsintresse, flera har redan rollen som chefer eller liknande, får förmånen att utvecklas genom ökad kunskap och förståelse för den egna rollen i komplexa frågor. Upp-
draget som chef och ledare är en utsatt position och kan understundom kännas ensamt. Kursen bidrag höggradigt till värdefullt nätverkande. För er som redan leder eller kommer att leda och som ännu inte gått denna kurs kan jag verkligen rekommendera deltagande. Ni chefer som sänt deltagare till kursen kommer alldeles säkert skörda frukterna av den investeringen i era medarbetare.                                     

Vårt kliniska arbete är självständigt men utan självstyre, något som understundom sammanblandas. Kan det möjligen vara orsaken till att tveksamma behandlingsmetoder införs eller får fortgå, oprövade implantat trots allt kommer i bruk bortom föregående vetenskaplig prövning? En stor ledare och sann förebild är professor Olle Nilsson i Uppsala, han gav en gång bästa tänkbara svar på tal. Det var fria föredrag under en Ortopedivecka, en mycket tveksam metod presenterades som framgångsrik trots mediokra resultat. En livfull debatt följde, metoden försvarades trots auditoriets samlade skepsis. Olle Nilsson frågade slutligen:

– Om nu metoden ska användas, hur många ska då syssla med den?

– Som jag ser det så är det ytterst få, blev svaret.

Med behärskat lugn och sin stora auktoritet avlutade Olle:

– Det minsta antalet jag vet, det är noll!

Det verkliga ledarskapet, som Olle visade prov på, kräver sannerligen mod. Men nog är just mod ett av de mest utmärkande personlighetsdragen hos oss ortopeder?! Låt oss använda detta mod till att utveckla och leda ortopedin mot ständigt ökad kvalitet och förbättringar – för patienternas bästa.

Birgitta Ekstrand, Ordförande SOF

Mer från Ortopediskt magasin