I den märkligaste av tider har försommaren ändå gjort entré. Mitt i den världsomfattande pandemin pågår det vanliga samtidigt men ändå vid sidan om. Ännu är frågorna fler än svaren, men vilken mångfald av lärdomar vi tar med oss in i framtiden!

Föga anade vi i början av 2020 att samhället och inte minst sjukvården helt skulle komma att förändras under året. Styrelsen i Svensk Ortopedisk Förening var samlad i Luleå de där dagarna i mitten av mars då pandemin eskalerade i vårt eget land. Styrelseagendan fick skrivas om, en kollega med sjukdomssymtom fick delta via digital länk från hotellrummet, omfallsanalyserna inleddes. Vi anande att styrelseåret inte skulle bli likt något annat år.                                 

Det är svårt att ta in all den omvälvande förändring och de tvära kast som skett på bara de tre månader som gått sedan dess. All min beundran går till alla er som på ytterst kort varsel ställt om ordinarie verksamhet till arbete på intensivvårdsenheter och Covid-avdelningar. De rapporter som når mig från olika delar av landet skiljer sig åt men det finns ändå många likheter. Vad väntar sedan? När är sedan?

Rädslan finns ständigt närvarande, är vi skyddade? Gör vi rätt? Fakta tas fram i expressfart, är dessa pålitliga? Fakta som dessutom har ytterligt kort halveringstid, hur förhåller man sig till det?

Mitt i allt som pågår drar vi lärdomar att ta med oss in i framtiden. Vi anar alla att inget kommer att bli som förr, vi kommer alltid att kunna hänvisa till våra erfarenheter från pandemitiden. Vi kan få till snabba och bra förändringar, det går att tänka nytt och stort. Hygienregler är märkligt nog för första gången intressant för alla. Inskränkningar i rörelsefrihet har givit en enorm ökning av digitala möten, inte minst patientläkarmöten, där långa resor för patienter ibland kan undvikas. Vi har lärt oss att detta både kan vara väl fungerande och resurssparande.

Det återstår att se hur vi lyckas lösa köerna till kirurgi, hur prioriterar vi sedan inom vår egen verksamhet och mellan olika specialiteter? Hur tar vi med oss lärdomarna om smittorisker i allmänhet?

Krisen har tydligt visat vår stora förmåga att visa medmänsklighet och lojalitet för varandra, vilket är helt avgörande faktorer för att nå framgång, nu och som alltid. Tydligt har vi krokat arm och i enad styrka tagit oss framåt mot samma mål. Klinikgränser och revir har suddats ut, alla samarbetar.                                                                      

Redan innan pandemin var det bekant att det enda som är bestående är förändringen. Nu har vi ett gyllene fönster öppet för att samla de bästa erfarenheterna att ta med oss in i framtiden. Framtiden som inte kommer vara något annat likt.

Birgitta Ekstrand, Ordförande SOF

Mer från Ortopediskt magasin