Mitt under brinnande pandemi, kanske ännu mer i det vi hoppas är slutfas, höjs tonläget kring det som kommit att kallas vårdskuld. Politiska företrädare och populistiskas ledarskribenter skriker ut ordet om och om igen: vårdskuld, vårdskuld. Vem är det som har skuld?

I mitten av mars i år hade styrelsen för Svensk Ortopedisk Förening kallat landets verksamhetschefer till årets första möte. Med kort varsel kom ett antal återbud på grund av snabbt uppkomna reseförbud. Covid-19-pandemin hade slagit ned med kraft även i Sverige och svensk sjukvård anade föga vad som komma skulle. Agendan till verksamhetschefsmötet kom delvis att förändras och vi delade varandras oro och farhågor, om framtiden spekulerades det.

Styrelsen hade nästkommande dagar sitt första internat, planen var att formera truppen och ta fram kommande strategiplan för åren 2021-2023. Arbetet påbörjades men kunde inte fullföljas. De av oss i styrelsen med chefs- och ledarpositioner kallades till akuta möten, via länk förstås. Oändligt informationsflöde, nya arbetsuppgifter och omstrukturering på hemmaklinikerna blandades med försöken att se framåt för SOF.  Farhågorna infann sig kring att en preliminär strategi nog skulle komma att förändras en del, både på kort och lång sikt.

Redan de dagarna anade vi att Ortopediveckan inte skulle kunna genomföras 2020, detta för första gången i SOF:s 75-åriga historia.

Var och en av oss har på olika vis påverkats av pandemin. Ett delar vi dock, inget blev sig likt denna vår och sommar. En del ställde om sin arbetsinsats från ortopedi till Covid-vård, enormt slitsamt och psykiskt påfrestande. Andra blev mer eller mindre paradoxalt undersysselsatta med en annan frustration som följd. I enlighet med prioriteringsordning och med etiskt rätt inställd kompass har de mest behövande fått vård. Köer till utredning och annan vård och behandling har växt.                                                                       Vården har prövats till yttersta gräns och aldrig har vi väl upplevt en sådan kraftsamling och enighet, utan skuld.

Patientsäkerhetsarbete syftar till att skapa säkerhet och att förebygga vårdskador. När skador ändå har skett har vi en skyldighet att ta ansvar och att ta lärdom där av.

Vården har i pandemin fått erfarenheter, gjort fel men mest rätt. Vi förväntar oss, likt en styrelse som gjort sitt bästa, att beviljas ansvarsfrihet för bakomliggande tidsperiod gällande uppdämda vårdbehov. Utan skuld!

Låt oss hjälpas åt att med samlad kraft och rätt retorik benämna läget vid sitt rätta namn. Covid-19-pandemin har givit upphov till ett uppdämt vårdbehov och inget annat.

Birgitta Ekstrand, Ordförande SOF

Mer från Ortopediskt magasin