Jennifer Carlswärd har just avslutat dagens pass på akutsjukhuset Hôpital Saint-Antoine i Paris. Hon går elfte terminen på läkarutbildningen på Karolinska institutet och har valt att göra ett utbyte i Paris.
–Det har varit tuffare än jag trodde med språket, även om upplägget är att man skulle klara sig med engelska. De flesta läkare kan engelska, men en del föredrar att prata franska. Samtidigt som många sjuksköterskor och undersköterskor inte kan engelska alls, Man känner sig snabbt ganska utanför på ett morgonmöte på franska, säger hon.
Syftet med utbytet i Paris, som startade på det stora Pitié-Salpêtrière Hospital, är framför allt att rondera och träna på kliniskt arbete. Jennifer säger att vistelsen nog har gett henne mer personligt än läkarmässigt, men att det är en nyttig erfarenhet.
–Jag har nog utvecklats mer personligen än som läkare. Man blir ganska ödmjuk i rollen av den som inte förstår språket och får en annan förståelse för hur tufft det är att komma till ett annat land och arbeta. Jag är glad att jag är lite äldre och har hunnit jobba i några år, då fixar man det lättare, säger Jennifer, som är 34 år.
Hon har tidigare läst ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och arbetat i några år med marknadsföring och PR inom Viaplay-gruppen. Men drömmen om att bli läkare har hela tiden funnits där.
–Jag sökte flera gånger till läkarprogrammet på Karolinska, men eftersom mina gymnasiebetyg innehöll ett par VG och inte enbart MVG kom jag inte in. Jag har alltid känt att jag ville ha ett yrke där jag kan göra skillnad. Den känslan förstärktes när jag arbetade som kundansvarig för Cancerfonden på en byrå. Då kände jag ännu mer att jag ville jobba som läkare och faktiskt hjälpa människor, säger Jennifer.
Hon sökte återigen till läkarprogrammet 2020, men hade som 50:e reserv så gott som gett upp när hon blev uppringd av Karolinska institutet som erbjöd henne en plats veckan innan kursstart. Men omställningen från att jobba heltid till att studera på distans under pandemin blev ganska tuff till en början – och så var det frågan om studielån eftersom Jennifer redan hade studerat på heltid i tre år.
–Jag velade fram och tillbaka om det var rätt beslut, men andra året ringde en tidigare chef och undrade om jag ville jobba extra. För mig passade det bra, då kunde jag ha båda mina liv med det sociala i jobbet i kombination med att plugga. Samtidigt som jag fick lite extra inkomster.
Läkarprogrammet är dock en krävande utbildning och tidigare studier, bland annat från Sveriges läkarförbund Student (SLF Student) visar att många studenter lägger ner långt över 40 timmar i veckan, vilket gör det svårt att kombinera med extrajobb.
–Det är mycket pluggande på läkarprogrammet och det är svårt att ha ett jobb med bestämda tider. Mitt jobb var flexibelt och sedan siktade jag inte på att vara bäst i klassen, men jag klarade alla tentor på utsatt tid, säger Jennifer.
Hon fortsätta att jobba extra i två år och klarade resten av läkarprogrammet ekonomiskt genom att ta av gamla besparingar och att hon fick lön när hon skrev sin vetenskapliga i uppsats i New York. Hon fick också bidrag från Läkarförbundets understödsfond, som bland annat ger stöd till medlemmar i SLF student som inte längre har studielån.
–Den finansiella stressen hade minskat om jag hade kunnat ta studielån för en längre tid, vilket jag faktiskt trodde att man kunde. Det har varit kämpigt periodvis, men jag är samtidigt väldigt glad att jag genomförde det här, säger Jennifer, som börjar en AT-tjänst på Värnamo sjukhus i februari.
Jennifer är inte ensam om att känna finansiell stress på läkarprogrammet. En studie från Läkarförbundet visar att studiemedlen inte räcker till för en dryg tredjedel av studenterna sedan läkarprogrammet förlängdes med ett år. Nu höjs röster om att förlänga möjligheten att ta studielån.
Jennifer, som själv är medlem i SLF Student, och har varit aktiv i sektionen på Karolinska Institutet, håller med.
–Det hade helt klart underlättat min studietid. Det är också ett stort val att fatta som 18-åring vad man ska göra resten av livet. Det finns en risk att vi missar duktiga människor som skulle ha blivit utmärkta läkare på grund av ekonomiska orsaker, säger hon.
Det här vill Läkarförbundet:
