– Jag är enormt bekymrad över väntetiderna. På SKR:s hemsida kan man se hårresande långa väntetider för både första besök och tid till åtgärd efter beslut. Vad det innebär för enskilda patienter vill man inte ens tänka på, säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna.
– Det hjälper inte att piska personalen ännu mer. Professionen måste själv få tänka kring vilka arbetssätt som är bäst och stimulera överenskommelser lokalt som passar arbetstagarna. Det går inte att toppstyra med samma regler och avtal rakt överallt –situationen är inte lika för alla. Privata alternativ måste också användas mer.
Hon fortsätter:
– Det finns också otroligt många som är vårdutbildade och som har valt att lämna vården helt eller jobba med andra uppgifter. Lokalt kan man se över strukturer och morötter så att de kommer tillbaka. Det handlar inte minst om bra lönevillkor och bra arbetsförhållanden med flexibla lösningar. Det är en enorm samhällsresurs som vi måste hämta tillbaka.
Per Hintze, sekreterare i Sjukhusläkarna Jönköping, kompletterar med att han anser att Sjukhusläkarna måste fortsätta att ställa kritiska frågor och ifrågasätta luddiga ”förbättringsprojekt”.
– Följdfrågor måste ställas till de chefer, tjänstemän och vårdutvecklare som pratar i vaga termer om hur ”nya smarta arbetssätt”, ”värdebaserad vård” eller ”AI” ska lösa problemen. Vi måste ställa krav på prioritering vid resursbrist, det vill säga kräva besked även om vad som ska prioriteras bort. Vi bör också verka för att större andel av regionernas anställda ska arbeta inom kärnverksamheten.
Bengt von Zur-Mühlen, förste vice ordförande i Sjukhusläkarna och styrelseledamot i Sjukhusläkarna Uppsala, framhåller vårdplatsbristen och vikten av att slå vakt om sjukhusens resurser som den fortsatt mest brännande frågan.
Läs hela sammanställningen här.
