– En annan fördel är att du som individ kanske i viss grad kan kvarstå ytterligare en tid i arbetslivet, säger Torbjörn Karlsson.
– Flexpensionsavtalen ser olika ut i olika avtalsområden men alla går ut på att arbetsgivaren sätter av mer pengar till tjänstepensionen, vilket naturligtvis innebär att dessa pengar ”betalas” av arbetstagaren, kanske i form av mindre löneökningar. I industrisektorn, som var först ut med de här avtalen, har facken sett det som en möjlighet för medlemmarna att orka jobba längre.
– Att gå ner i tid och ta ut sin flexpension är naturligtvis frivilligt. Personer som fortsätter att jobba har i stället mer i sin pensionspott när de slutar. Men den ekonomiska delen av flexpensionsavtalen kommer att märkas först för dem som går i pension om 20 till 30 år, när tillräckligt med pengar har betalats in. Rätten att gå ner i tid finns dock redan nu om man tecknar avtal.
– Nivån på avsättningen till flexpension eller deltidspension varierar mellan avtalsområden. Den är högre i kollektivavtal som haft modellen länge, eftersom den höjs successivt. Till exempel är målet för Unionen att avsättningen ska vara 2 procent utöver den ordinarie avsättningen till tjänstepensionen, som ligger på 4,5 procent på inkomster upp till 39 000 kronor i månaden och 30 procent över det.
– Flexpension ska inte blandas ihop med löneväxling. Det sistnämnda handlar också om att avstå lön nu för att sätta av mer till pensionen, men är en individuell lösning du gör upp om med din arbetsgivare. Den lönar sig dessutom bara för personer med höga inkomster. För Läkarförbundet har ännu inte frågan om flexpension varit högprioriterad, men den har aktualiserats av att andra avtal i högre grad har tecknat sådana och av att intresset ökat i läkarkollektivet.
