Referat från SGF digitala eftermiddag om CFS, Clinical Frailty Scale, 28 april 2021

Eftermiddagen började med att vi hälsades välkomna och fick en kort bakgrund om skörhet och CFS av Carina Metzner och Dorota Religa från styrelsen. Därefter följde en grundläggande föreläsning om skörhet från Lena Holmquist Henrikson, chef för geriatriskt utvecklingscentrum Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Här fick vi reda på att skörhet, eller frailty är ett begrepp som ofta används för att försöka beskriva en påtagligt biologiskt åldrad person, och det beskrevs första gången så sent som 1988. Skörhet innebär en nedsatt reservkapacitet i de flesta organsystem, och med det följer en ökad risk för försämrad hälsa, funktionsnedsättning, beroende, fall, fraktur, sjukhusvård, institutionsboende och död. Sköra äldre individer behöver därför upptäckas tidigt. Skattning av skörhet blir allt vanligare, vilket är glädjande då man härmed identifierar och uppmärksammar fler sköra individer samt skörhet som begrepp. Detta är något som vi inte minst sett under pandemin. Det är dock viktigt att skörhetsskattningar sker på rätt sätt. En skattning av skörhet är bara en del av helhetsbilden av den äldre patienten och får inte vara det enda man fokuserar på. Orsaker till att det är bra att skatta skörhet är för att göra riskbedömningar och vårdplaner, förebygga negativa händelser, person-centrera och skräddarsy handläggningen medicinskt och omvårdnadsmässigt samt för att bidra till riskstratifiering som stöd till medicinskt beslutsfattande. Identifieringen av sköra patienter kan ha särskild nytta av geriatrisk handläggning, ex vård på geriatrisk avdelning eller kontakt med geriatrisk konsult.

Skörhet kan beskrivas och mätas på flera olika sätt. En modell är Frieds fenotypmodell där fokus ligger på identifiering av trötthet, svaghet, minskad uthållighet, viktminskning och låg fysisk aktivitet. En annan mer omfattande modell är Deficit-modellen (the Frailty index) där man går igenom 70 olika variabler, sjukdomar och funktionsnedsättningar. CFS är framtagen av Roockwood et al och baseras på deficitmodellen. Om man vill använda CFS önskar upphovsmännen att man först ansöker om detta från Dalhousie University. Notera dock att det redan kan finnas tillstånd beviljade. T ex så har numera hela Sahlgrenska Universitetssjukhuset tillstånd via Geriatriskt utvecklingscentrum (Melior) och hela region Stockholm har tillstånd för geriatriska kliniker (Take care).

 

Lena Holmquist Henrikson och nästa föreläsare Gudny Stella Gudnadottir, båda från Sahlgrenska Universitetssjukhuset, gick igenom hur man använder CFS på Sahlgrenska och gav många goda råd kring hur man ska tänka vid användandet av CFS.

CFS är en 9-gradig skala för gradering av skörhet och bedömningen ska baseras på hur patienten var ca två veckor innan ett akut insjuknande, d v s habitualtillståndet, inte hur läget är under det akuta sjukdomstillståndet. CFS är inte validerat för personer under 65 år eller för dem med enskilt handikapp. Patienten ska jämföras med andra individer i samma åldersgrupp.

Skattningen görs utifrån framför allt anamnes från patient och anhöriga, så denna är jätteviktig. Vilka sjukdomar och behov har patienten? Observera, beskriv och mät det som går. Det är ingen gissningslek. Vår medicinska kompetens och övriga teammedlemmars kompetenser skall också vägas in och skattningen görs lämpligen tillsammans av hela det geriatriska teamet. Bra frågor att ställa till patienten är: Går du ut dagligen? Hur länge och hur långt går du? Hur gör du med praktiska saker hemma, betala räkningar, handla mm?

Om en person är helt självständig i all ADL (varken hjälp från hemtjänst, hemsjukvård eller anhöriga) är den troligen CFS 1-4 och vilken av dessa beror framför allt på hur aktiv personen är samt hur väl kontrollerad sjukdomsbördan är. För CFS 5-7 gäller hur mycket hjälp personen har med ADL. Patienter som bor på SÄBO har nästan alltid minst CFS 6-7.

Vid skattning av skörhet hos patienter med demens så bedömer Rockwood skörhetsgraden efter demensgraden, d v s lindrig demens – CFS 5, lindrigt skör, måttlig demens – CFS 6, måttligt skör och svår demens – CFS 7, allvarligt skör.

Terminalt sjuka, CFS 9: för personer nära döden överskuggar detta deras grundnivå av skörhetsgrad, alltså de blir CFS 9 trots att de tidigare kanske inte var sköra.

Efter falldiskussioner i mindre s k breakout rooms fortsatte eftermiddagen sedan med presentationer av forskningsstudier:

”Skörhetsskala kan bidra när vårdtid och dödsrisk bedöms – en svensk studie från Tema Åldrande”, Isabell Dillström

”Understanding how grades of frailty affect the evolution of Covid-19”, Gudny Stella Gudnadottir

”Skörhet hos IVA-patienter och LOIMO-studien”, Linda Block

”Skörhet och Covid-19-sjukdom: resultat från studier av geriatriska patienter i Stockholmsregionen”, Sara Hägg

Det går inte nog att understryka att CFS och andra skattningar av skörhet bara ger en del av helhetsbilden av en äldre patient och det finns risk för felanvändning. Rätt använd kan dock CFS ge oss värdefull information och hjälpa oss. Exempel på detta kan vara att:

•  identifiera de mest robusta mycket gamla personerna (t ex över 90 år) som skulle kunna klara av en TAVI-operation (så har CFS också använts) eller andra avancerade medicinska åtgärder så att de inte diskrimineras av ålder enbart,
• hitta de mest sköra som är betjänta av ett omhändertagande av ett komplett geriatriskt team,
• hitta dem som behöver snabb uppföljning efter utskrivning från sjukhus
• hitta de med risk för skörhet så att man med rätt insatser kan förhindra att de blir sköra.

Skörheten kan ju bero på olika orsaker hos olika individer och en CGA kan sedan kartlägga detta samt identifiera vilka insatser som behövs i det enskilda fallet.

Sammanfattningsvis kan vi säga: för att ge bästa möjliga vård till patienten och göra bästa möjliga individuella bedömning, genom kännedom till patienten och eventuell multisjuklighet, dialog med både patient och anhöriga, samtal omkring vårdmål och riskidentifiering, så bidrar skattning av skörhet till en bättre helhetsbedömning av patienten. Geriatriken har en vana sedan länge att tänka i dessa banor och att se till helheten hos våra patienter. CFS och andra skattningsskalor för skörhet hjälper oss att objektifiera detta vilket kan förbättra diskussionen även med andra specialiteter vilket kommer patienterna till gagn i slutändan.

 

Vid pennan: Catrin Seth Grundsten och Viktoria Bäck Jerlardtz, styrelsen SGF