Frågan om att förbättra tillgången till fast läkarkontakt har funnits på agendan länge. Trots det ser vi inga tecken på förbättring i Region Västmanland.
I Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys rapport från 2016 framkommer att 42 procent av patienterna hade en fast läkarkontakt, men 2021 att bara en av tre hade detta. Det pekar på att andelen patienter med en fast läkarkontakt inte har ökat, tvärtom fortsatt minska, oavsett allt arbete med god och nära vård.
Även andelen av läkare som är specialister i allmänmedicin har fortsatt minska och ligger nu bara på 15–16 procent, vilket är mycket lågt jämfört med resten av Europa.
När DLF ber Region Västmanland redovisa hur deras kompetensförsörjningsplan ser ut framkommer en dyster verklighet. Antalet fast anställda specialister inom allmänmedicin i länet har sjunkit med drygt 25 procent sedan 2002.
I Sveriges Läkarförbunds enkät till läkare i primärvården 2015 var det drygt hälften som ansåg att deras vårdcentral kunde erbjuda en fungerande fast läkarkontakt. Redan 2018 konstaterade Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys att omkring hälften av vårdcentralerna hade vakanser och att var femte läkare var hyrläkare eller vikarie. Det finns även stora geografiska skillnader i tillgången till fast läkarbemanning i primärvården.
Det är inte bara viktigt att sätta tydliga mål, lika viktigt är hur regionen tänker uppnå målet.
Vare sig listning på utförarnivå eller individnivå är en garanti för den fungerande fasta läkaren om det saknas god tillgång till specialister i allmänmedicin, om den fasta läkaren måste ansvara för orimligt många individer och om vårdcentraler/hälsocentraler inte erhåller finansiering utifrån uppdragets omfattning.
Region Västmanland behöver en stärkt planering och styrning av allmänläkarförsörjningen.
Ta ett samlat ansvar för antalet specialister i allmänmedicin.
Använda mer avancerade prognoser som tar hänsyn till förändringar i behovet av specialister i allmänmedicin.
Införa listningstak för varje specialist i allmänmedicin som en förutsättning för en fungerande fast läkarkontakt med god tillgänglighet, relationell och longitudinell kontinuitet samt samarbete mellan team över vårdgränser.
I en adekvat resurs- och kompetensförsörjd primärvård finns förutsättningar att arbeta med hela människan, utifrån dennes situation och i dess närmiljö. I kontinuerliga relationer, med såväl förebyggande och hälsofrämjande insatser som med behandling och rehabilitering.
Marina Tuutma
Ordförande Svenska Distriktsläkarföreningen
Rune Kaalhus
Ordförande DLF Västmanland