”Man tror att digitaliseringen kommer att lösa alla problem”
– Det blir väldigt mycket hajp och man tror att digitaliseringen kommer att lösa alla problem. Man förstår inte att den också skapar andra problem som man inte har tänkt igenom, säger Marina Tuutma.
Marina är ordförande både för Svenska Distriktsläkarföreningen och för Läkarförbundets nyinrättade digitaliseringsråd. Föreningens medlemmar kan se flera fördelar med att möta patienterna via videosamtal eller chatt.
– Det som är positivt är att man kan förenkla för patienter, till exempel vid vissa återbesök för psykisk ohälsa, och spara patientens tid. Just nu vågar många inte heller åka kollektivtrafik, säger Marina Tuutma.
Förhoppningarna på den nya tekniken är stora. Den ska spara pengar och öka tillgängligheten i vården, kanske även minska problemet med allmänläkarbristen. Fast det sistnämnda tror inte Marina Tuutma på.
– Då glömmer man att vi inte har någon robotallmänläkare som kommer att svara, utan det måste ändå vara människor som sitter och gör sina bedömningar på andra sidan chatten. Det kommer kanske tvärtom öka behovet – om det ska vara enklare för patienten att komma till en läkare så kan det skapa ännu större efterfrågan.
När pandemin kom ställde många vårdcentraler om till digitala besök. Då blev även nackdelarna tydliga. Vare sig läkare eller patienter var förberedda på att hantera tekniken.
– Bilden frös, och så började det hacka så att man inte hörde. Och sedan visades någonting upp, men var suddigt, eller man hade en gammal telefon, eller handen darrade och jag kunde inte se klart hur hudförändringen såg ut.
Och att se en hudförändring räcker inte långt. Man måste också känna på den.
– I ett videosamtal får jag bara lita på att patienten berättar vad den känner. Det är inte alltid lätt ens för mig, som har gått utbildning och har träning bakom mig, att känna hur det känns i huden. Och nu ska jag plötsligt göra en patient ansvarig för att beskriva det, säger Marina Tuutma.
Även digitala årskontroller på multisjuka patienter har sina begränsningar, när man inte kan lyssna på hjärta eller lungor.
– Det är rätt så vanligt att när jag lyssnar på hjärtat så hör jag att den här personen har fått förmaksflimmer. Då är det väldigt viktigt att påbörja proppförebyggande behandling, för att förebygga stroke. Men det är inte alla patienter som känner av att de har fått ett förmaksflimmer.
Många digitala besök slutade därför med att patienten ändå måste komma till vårdcentralen, för provtagning eller för en säkrare bedömning.
– Man måste veta vilka besök som går att göra digitalt, så att det inte i stället blir dubbla besök.
Marina Tuutma ser också en risk för att de som inte kan hantera ny teknik trängs undan. Därför är det viktigt att ha koll på patientunderlaget.
– Även om de äldre bara utgör tio procent så måste det finnas kanaler för dem. Till exempel genom att man blockerar ett antal tider för dem.
Dessutom finns det tillfällen där det är olämpligt med chatt eller videosamtal av andra skäl.
– På vårdcentralen kan jag prata med patienten helt ensam. Men det finns familjevåld, och det behöver inte vara fysiskt utan kan även vara psykologiskt våld. I ett digitalt möte vet jag inte vem mer som sitter där i rummet.
Ett annat exempel på etisk problematik är barn som tolkar åt föräldrar. Det förekommer även vid fysiska möten, men i en chatt blir det svårare att avgöra vem det egentligen är som skriver. Även med ett bank-id kan en person logga in och en annan chatta.
– Men när man lär känna sina patienter så vet man hur det är, och då kan man anpassa mötet till den personen, säger Marina Tuutma.
Kontinuitet är viktigt för att distansvård ska fungera, anser hon. Att regionerna startar egna, enbart digitala vårdcentraler är därför ingen lösning.
– Det digitala mötet passar inte för det första mötet. Det ska vara lika naturligt på varenda vårdcentral som att ha en telefon, men det är också viktigt att det förenklar och stöttar kontinuiteten.