Vårdplatsbrist bör vara en av flera tankar
I en intervju i Dagens Nyheter 26 september påtalar Sahlgrenska universitetssjukhusets sjukhuschef Ann-Marie Wennberg Larkö att debatten om bristen på vårdplatser som initierats av Läkarförbundet leder fel och att den skymmer sikten för de förbättringar som gjorts under de senaste decennierna. Wennberg Larkö menar också att man måste ha flera tankar i huvudet samtidigt.
Vi håller med om detta. Helhetssyn är en grundläggande förutsättning för att kunna hantera de utmaningar vården upplever. Samtidigt bör man inte blunda för att vårdplatsbristen är en av dessa. Vårdplatsbrist är lika med underbemanning. I våras konstaterade IVO i en analys att regionerna inte i tillräckligt hög grad lyckas rekrytera och behålla vårdpersonal och att detta lett till en allvarlig vårdplatsbrist över hela landet. Det finns också mycket som pekar på att även om minskningen av antalet vårdplatser initialt var en följd av den tekniska och medicinska utvecklingen, är skälet i dag huvudsakligen personal- och resursbrist vilket innebär att kraven ständigt ökar på våra medlemmar (och andra vårdprofessioner) att ständigt springa fortare och göra mer trots att de inte blir fler. Resultatet blir tyvärr att arbetsmiljön försämras och att erfarna lojala medarbetare drabbas av psykisk ohälsa till följd av överbelastning eller väljer att byta arbetsplats för att undvika detta.
Vi i Västra Götalands läkarförening får ständigt rapporter om hur våra medlemmar lägger orimligt mycket arbetstid på att jaga vårdplatser och utsätts för etisk stress när de tvingas prioritera på ett sätt som innebär att människor som egentligen borde lagts in skickas hem. Andra skrivs ut i förtid och det händer även att patienter som ska läggas in får tillbringa första natten på akutmottagningen eftersom avdelningarna inte kan ta emot fler överbeläggningar, något som kan vara en allvarlig patentsäkerhetsrisk. Akutmottagningen har varken personal eller lokaler för att bedriva samma vård och övervakning på en vårdavdelning vilket medför allvarlig patientsäkerhetsrisk, längre väntetider på akuten och överbelastning av personalen.
När våra medlemmar, som bär det yttersta ansvaret för den medicinska vården, pekar ut bristen på vårdplatser som sitt enskilt viktigaste arbetsmiljöproblem och en tredjedel av läkarna på landets sjukhus upplever att deras stressnivå är mycket hög eller ohållbar är det något som sjukhusledningen bör ta på djupaste allvar.
Att vi uppmärksammar vårdplatsbristen och hur den drabbar läkargruppen innebär naturligtvis inte att vi inte ser de framsteg som har gjorts eller att vi inte är intresserade av andra problemställningar. Inte alls. Vi vet också att Ann-Marie Wennberg Larkö precis som Läkarförbundet strävar efter att SU och den övriga sjukvården i VGR ska vara präglad av hög patientsäkerhet och en nyckelfaktor då är att personalen orkar och får förutsättningar att utföra sitt arbete på bästa sätt. Det är precis därför vi oroas över debatten om vårdplatsbrist ifrågasätts. Vi är övertygade om att det är en fråga som måste finnas med på dagordningen om man vill stoppa läkarflykten och långsiktigt kunna erbjuda en trygg och säker vård.
Emelie Hultberg, ordförande Västra Götalands läkarförening, styrelseledamot ledamot Sveriges Läkarförbund, huvudskyddsombud Läkarförbundet i VGR.
Christina Sjöberg, vice ordförande Västra Götalands läkarförening, huvudskyddsombud för Läkarförbundet i VGR, ordförande SACO VG.
Hanna Kataoka, ordförande Västra Götalands läkarförening Sektion SU, huvudskyddsombud Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Ingrid Stubelius, vice ordförande VGLF Sektion SU, huvudskyddsombud SU
