"När du blir sjuk får du sjuklön, när du får barn får du föräldralön och när du blir långvarigt sjuk får du sjukförsäkring. När du är jour får du mer betalt på kvällar, helger och nätter. De flesta får fler semesterdagar än vad lagen kräver, och varje år en löneökning. Dessa exempel på fackliga landvinningar, som nedtecknats i kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackförbund, utgör en garanterad lägstanivå, ett golv. Men det är farligt att ta dem för givna." Det skriver Hanna Kataoka, ordförande i Västra Götalands läkarförening/Sektion SU under vinjetten Signerat i Läkartidningen.
Ett utdrag ur debattinlägget:
"Klarna och Tesla påminner oss om att det inte ens i dag är självklart med kollektivavtal."
"Vad har detta med sjukvården att göra, när de flesta av oss har kollektivavtal? Jo, kris och mångårig underfinansiering slår mot sjukvården, som nedmonteras utan inflytande från oss läkare och utan hänsyn till patienterna."
"Medbestämmandet förkroppsligas genom kollektivavtal mellan arbetsgivare och fack, vilket är hjärtat i den svenska modellen. Hela idén bygger på dialog och flexibilitet, ett givande och tagande som skapar goda villkor, en harmonisk arbetsplats och en effektiv organisation samt värnar konkurrenskraft. Det centrala kollektivavtalet kan anpassas i lokala kollektivavtal. Vill vi ha måltidsuppehåll eller rast, kortare eller längre jourpass, kompensation för övertid? Vi läkare vet själva vad som kan förhandlas bort och vad som vore värdefullt att få i stället."
"Men, och detta är kärnan i problemet för våra villkor, arbetsgivarna i vården väljer allt oftare att likrikta sina villkor och visar ett allt större motstånd mot att teckna lokala kollektivavtal och föra dialog med oss. Det sätter den svenska modellen ur spel. Ömsesidigheten har blivit ensidighet. Enfaldighet?"
"Själva grunden till våra arbetsvillkor bygger på medlemsengagemang. Vi fackliga företrädare behöver ha tät kontakt med våra medlemmar för att driva rätt frågor. Det bästa är när det finns ett stort medlemstryck i en fråga, för när tillräckligt många vill något har facket något att jobba med."
Hanna Katoka konstaterar avslutningsvis att vi just nu är inne i "en vårdkris med minskat medbestämmande, sämre villkor, bristande arbetsmiljö, personalflykt och allt sämre förutsättningar för att ge god vård. Det här måste vi vända på, och det gör vi endast genom fackligt engagemang på både lokal och central nivå".
Hej då, omoderna villkor. Hej då, centralisering av beslut och 'one size fits all'. Hej då, dålig hantering av yngre kollegor och beslut som inte förhandlats med oss. Hej då.
Läs hela debattinlägget:
Medbestämmande är ett brev skickat tusen gånger
