”Att spara på läkarnas fortbildning kan bli dyrt för patienterna”
Som specialistläkare på väg mot sin andra specialitet vet Hanna Liljebäck hur viktigt det är att ständigt utveckla sin kunskap. När fortbildningen får stå tillbaka hotas både vårdens utveckling och patientsäkerheten. Nu vill Västra Götalands läkarförening se regionala riktlinjer som säkrar specialistläkarnas fortbildning genom hela yrkeslivet.
För Hanna Liljebäck, förste vice ordförande i Västra Götalands läkarförening, är det självklart att en läkare aldrig blir färdig med sitt lärande. Hon har själv fått uppleva hur nya kunskaper och perspektiv förändrar det kliniska arbetet, men ser också en risk med att fortbildning begränsas till när det finns tid och pengar.
– Fortbildning handlar inte bara om att hålla sig uppdaterad. Ny kunskap kan hjälpa oss att utnyttja resurserna bättre, välja bättre behandlingar och sluta med sådant som inte längre gör nytta. I slutändan behövs fortbildningen mer för patienternas skull än för läkarnas, säger Hanna Liljebäck.
Från utbildningsläkare till färdig specialist
Hanna är specialistläkare i internmedicin och utbildar sig vidare inom kardiologi vid Skaraborgs sjukhus. Hon har också tidigare utsetts till Årets kärndoktor för sitt handledarskap av yngre läkare. Under specialisttjänstgöringen har hon fått uppleva hur mycket som händer med kunskapen när teori möter verklighet.
I slutändan behövs fortbildningen mer för patienternas skull än för läkarnas.
– Under ST lär man sig så mycket att man knappt hinner märka det själv. Det är först när man tänker tillbaka på sådant som var svårt för ett år sedan som man inser hur mycket man har utvecklats. Och att få gå kurser som knyter an till det man möter i vardagen är ovärderligt. Det ger både ny kunskap och trygghet i de medicinska besluten.
Nya placeringar och kurser ger andra perspektiv på sjukdomstillstånd hon redan möter i vardagen. Det kan handla om att förfina valet av behandling, remisser och uppföljning eller att få en djupare förståelse för svåra medicinska avvägningar. En kurs i konsultationsteknik, ursprungligen riktad till ST-läkare i primärvården, har också påverkat hennes patientsamtal.
– Jag tränar fortfarande på att anpassa samtalet till varje patient, och ju tryggare jag blir i de medicinska bedömningarna, desto mer kan jag fokusera på människan framför mig.
Hanna har själv haft goda möjligheter att gå de utbildningar hon har behövt. Men hon vet också hur förutsättningarna kan förändras när specialistbeviset väl är utfärdat.
Många läkare kompenserar för utebliven fortbildning genom att läsa på utanför jobbet.
– Det känns tryggt att fortfarande vara ST-läkare i kardiologi, trots att jag redan är specialist i internmedicin. Jag förstår oron när man plötsligt förväntas vara ”färdig”, fastän man fortfarande har mycket kvar att lära. Jag är rädd att fortbildningen som specialist minskar så mycket att vi inte får möjlighet att fördjupa våra kunskaper och hålla oss uppdaterade, och att det i förlängningen påverkar vårt arbete med patienterna negativt. Många läkare kompenserar för utebliven fortbildning genom att läsa på utanför jobbet.
Det är just här hon vill göra en viktig åtskillnad. Under AT, BT och ST finns en tydligare struktur för utbildning och krav på att arbetsgivaren ska hjälpa läkaren att uppnå sina utbildningsmål. Efter specialistkompetensen behöver den fortsatta medicinska fortbildningen få en lika självklar plats.
– Utbildning är en integrerad del av sjukvården. Hos oss bemannas akuten ofta av läkare som fortfarande är under någon form av utbildning. Men vi måste skilja på utbildning och fortbildning. Fortbildningen handlar om den fortsatta utvecklingen efter specialistbeviset och den borde ha ett tydligare ramverk för att inte minska ännu mer.
Sju av tio saknar tillräckligt med tid
Läkarförbundets senaste fortbildningsenkät visar att läkare i Västra Götaland i genomsnitt fick 4,2 dagar extern medicinsk fortbildning på arbetstid under 2025. Det är något mer än rikssnittets 3,8 dagar, men långt från VGLF:s mål om minst tio dagar per år.
De regionala svaren visar också att 70 procent av de svarande läkarna inte anser att de har tillräckligt med tid för fortbildning. Nästan lika många, 65 procent, har i låg eller ingen utsträckning alls kommit överens med sin chef om en fortbildningsplan. Samtidigt uppgav läkarna i Västra Götaland att de i genomsnitt ägnade 3,3 dagar av sin fritid åt medicinsk fortbildning under året.
Lika viktigt är att skapa former för att föra kunskapen vidare, exempelvis genom kollegiala föreläsningar och diskussioner om hur nya rön kan omsättas i den egna verksamheten.
Hanna tror att skillnaderna mellan verksamheterna är stora och varnar för konsekvenserna när pressade kliniker sparar på fortbildningen.
– Det kan bli dyrt i längden. Man riskerar att förlora ambitiösa medarbetare och går miste om ny kunskap som kan effektivisera arbetet, förbättra vården och hjälpa oss att mönstra ut föråldrade metoder och lågvärdevård.
Fortbildning är också verksamhetsutveckling
När läkare får ta del av ny forskning, nya behandlingsmetoder och internationella erfarenheter är det inte bara den enskilda läkarens kompetens som stärks. Kunskapen behöver också komma kollegorna och verksamheten till del.
– Att delta i medicinska kongresser, kurser och andra externa utbildningar ska vara en naturlig del av specialistläkarens arbete. Lika viktigt är att skapa former för att föra kunskapen vidare, exempelvis genom kollegiala föreläsningar och diskussioner om hur nya rön kan omsättas i den egna verksamheten.
Det är också viktigt att skilja medicinsk fortbildning från obligatoriska utbildningar i exempelvis brandskydd och hjärt-lungräddning. Båda behövs, men de fyller olika syften. Fortbildningen ska ge läkare möjlighet att fördjupa och utveckla den medicinska kompetens som vården är beroende av.
VGLF vill se en gemensam riktlinje
Fortbildning är ett av Västra Götalands läkarförenings fem prioriterade områden. Hanna Liljebäck leder arbetet med att stärka specialistläkarnas möjligheter till kontinuerlig kompetensutveckling.
Medicinsk fortbildning ska inte vara beroende av enskilda chefers välvilja, verksamhetens tillfälliga ekonomi eller läkarnas fritid. Den måste vara en planerad, finansierad och självklar del av arbetet – under hela läkarkarriären.
VGLF vill att alla specialistläkare ska ha en individuell fortbildningsplan och rätt till minst tio dagars medicinsk fortbildning varje år, genom hela yrkeslivet. Varje verksamhet ska dessutom ha en övergripande plan för fortbildning och kunskapsöverföring.
Hanna vill också se en regionövergripande riktlinje och att det finns en fortbildningsstudierektor på kliniker där chefen inte själv är läkare. Ytterst handlar det om vilket ansvar arbetsgivaren tar för att den medicinska kompetensen ska utvecklas i takt med vården.
– Medicinsk fortbildning ska inte vara beroende av enskilda chefers välvilja, verksamhetens tillfälliga ekonomi eller läkarnas fritid. Den måste vara en planerad, finansierad och självklar del av arbetet – under hela läkarkarriären, säger Hanna Liljebäck.
Råd och stöd om fortbildning
Läkarförbundet har samlat råd och stöd om rätten till fortbildning och hur du kan påverka dina möjligheter till kompetensutveckling.
Läs mer: Läkarförbundets råd och stöd om fortbildning
Fortbildningsdiplom för kliniker
Sjukhusläkarnas fortbildningsdiplom uppmärksammar kliniker som arbetar strukturerat med specialistläkarnas fortbildning. Kriterierna kan också användas som stöd för att utveckla fortbildningen på den egna arbetsplatsen.
Läs mer: Sjukhusläkarnas fortbildningsdiplom
