Snart är det äntligen jul, en tid förknippad med glädje, gemenskap och juliga godsaker. Kalle Anka vid klockan tre må numera vara en aning mossigt i många yngres värld, men julklappar och framför allt mer tid tillsammans är väl något alla ser fram emot.
Det är under julen som de flesta tar ledigt medan vi läkare och övriga professioner inom vården arbetar vidare. Dygnet runt, utan uppehåll. Sjukvården står aldrig still.
Under pandemin var belastningen och utmaningarna extrema och möjligheten till återhämtning var minimal. Sjukvården gick bokstavligen ner på knä, och för många av oss var det otroligt kämpigt. Ändå lyckades vi i mycket stor utsträckning med vårt primära uppdrag; att ta hand om våra sjuka patienter.
Med julafton runt hörnet är situationen inte lika extrem rent medicinskt, men det finns många likheter. Kronisk vårdplatsbrist, vårdköer, ekonomisk härdsmälta och brist på specialistläkare inom både sluten- och öppenvården har tillsammans med nya dygnsvilan, hyr- och anställningsstopp och helt omöjliga krav på ekonomi i balans blivit ”den nya pandemin”.
Och där, mitt i snålblåsten, står vi läkare och fortsätter utföra vårt uppdrag. Varje dag. Dygnet runt. Alla veckans dagar. Julafton eller ej.
Att då kanske fundera över varför man gör det man gör ligger inte långt borta. Särskilt inte efter flera jourer i sträck under julens och nyårets helgdagar, då människor blir precis lika sjuka och situationen är precis lika pressad som vilken vanlig helgdag som helst.
Jag glömmer aldrig en julafton för något år sedan när jag körde hem gråtandes från bakjouren. Psykiskt slutkörd av för lite vila, tragiska händelser och stark etisk stress. Att det var just julafton gjorde verkligen inte saken bättre. Som tur var hade jag en klok kollega att ringa (du vet vem du är, tack för att du finns!), vilket gjorde att jag trots allt elände inombords kunde samla ihop mig och ha en bra helg trots allt.
Vi är ju verkligen varandras arbetsmiljö – i medgång men inte minst i motgång.
I år är jag ledig och planerar att fira helgerna tillsammans med nära och kära. Men med alla våra tjänstgörande läkarkollegor i tanke och hjärta.
Min förhoppning är att belastningen för dig som jobbar under helgerna, trots förutsättningarna, inte blir tyngre än att den går att hantera. Och att känslan av gemenskap och inte minst omtanken om varandra väger upp om det brister. Ring en kollega om du behöver – vi ställer upp för varandra även på julafton.
”Läkaren ska i sin gärning alltid ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta”, står det i läkarförbundets etiska regler.
Förutom att rädda livet på patienterna behöver vi också vara rädda om oss själva och varandra. Kan vi ha det med oss, finns det förhoppningsvis både kraft och ljus att hämta nu när midvinternattens köld verkligen är hård.
Önskar er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!
Tommy Hanis
Överläkare Kungälvs sjukhus
Huvudskyddsombud
Andra vice ordförande i VGLF
