I huvudet på en ordförande…
Jösses. Vad tiden går fort. Strax är det jul – igen!
Nyss hemkommen från ”Barnradiologidagarna”, tre trevliga och intensiva dagar arrangerade av SFPR, Svensk Förening för Pediatrisk Radiologi. Jag har varit på detta möte tidigare men återigen slås jag av hur bra det blir när vi träffas ses fysiskt. Gonadskydden eller ej? MR Bone? Vad är atypiskt för Wilms tumör? Steatosmätning och leverelastografi på barn? Och hur ska vi hantera alla dessa knölar?? Stor spännvidd i ämnena men en gemensam målsättning – att tillsammans utveckla barnradiologin!
Inspirerande lokaler i Sigtunastiftelsen, vilket ställe det är, närmast sakralt, med tunga vingslag av historien. Mitt sovrum var uppkallat efter ”Nathan Söderblom”, jojo, ett namn som förpliktigar.
En fråga som inte besvarades helt – vad krävs för att en sådan som jag ska kunna bli certifierad inom barnradiologi? (eller bukradiologi för den delen, mitt andra intresseområde). SFPR har som målsättning att ”varje sjukhus som bedriver neonatalvård ska ha minst en radiolog som är certifierad inom barnradiologi”. Helt rimligt, för radiologer där man har förlossning och neonatalavdelning är det oundvikligt att träffa på sjuka små barn – och vi måste kunna ge en likvärdig vård till dessa i hela landet. Så syftet med certifieringsprocessen inom radiologin är både en högre lägstanivå på alla enheter som röntgar barn, samt stimulera till fortsatt fortbildning för specialister. Jättebra argument också för oss specialister att kunna kräva fortsatta kurser/fortbildning – vilket blir än viktigare i de bistra ekonomiska tider som nu tornar upp sig.
Däremot är det ännu oklart för mig och andra ”gamla” specialister hur vi ska kunna komplettera/utbilda oss för att certifierade inom ett visst område. Rimligen kan inte jag (som varit specialist i 18 år, och är ultraljudsnörd med stor barnerfarenhet redan) behöva samma utbildningsprogram som en nyfärdig specialist, och behöva randa mig i flera år på en universitetsklinik? Men vad är då lagom nivå för undertecknad? Hur ska vi göra certifieringsprocessen tillgänglig för alla radiologer i Sverige, och inte enbart något som är tillgängligt för universitetsorter? Jag hoppas vi kan få upp den här diskussionen under nästa år tillsammans med delföreningarna inom SFMR. Nu är vi stolta över att vi fått i gång certifieringarna, vår nästa utmaning kommer bli att prata om HUR vi gör det – i synnerhet i en tid av ekonomisk svångrem.
Det gör förresten illavarslande rykten om att många arbetsgivare helt drar in möjligheterna till externa kurser och även deltagande på Röntgenveckan. Otroligt tråkigt, stämmer det verkligen? Hör av er i så fall, så får vi fundera om det finns något vi kan göra från SFMRs sida. I dessa tider behöver vi tvärtom mer fortbildning och mer dialog och utbyte!
Jag vill tipsa om en eminent artikel i Läkartidningen som rör fenomenet ”överdiagnostik” – vilket är otroligt viktigt även för radiologin
https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/2023/10/23044.pdf
Det är hög tid att fundera över vilken nytta våra undersökningar och åtgärder gör! Vad är meningen med vår verksamhet, och hur uppnår vi störst patientnytta? Borde vi inte försöka mönstra ut fler omotiverade undersökningar, och kan vi få konsensus om att vissa bifynd inte ska omnämnas överhuvudtaget? Just nu går nästan alla regioner i Sverige med stora ekonomiska underskott, och det är hög tid att diskutera horisontella prioriteringar och hur vi får bäst nytta för skattepengarna. Jag hoppas att vi från radiologin orkar och hinner vara med i dessa diskussioner, men det är en stor utmaning att hinna med allt!
Annars är det arbetstidslagen som upptar en hel del av min arbetstid nu, eftersom jag är aktiv i lokala läkarföreningen och handhar förhandlandet där. Jag hade tänkt skriva om ATL nu – men vi tar det en senare gång… Det är så otroligt snabb omsättning på nyheterna där, och SKR och Läkarförbundet har olika syn på några frågor, och förhandlingsteknik pågår. Det kommer vi få leva med in i avtalsrörelsen nästa vår, så mitt bästa tips är att ni förbereder er på en period av osäkerhet, det kommer vara många turer under 2024 innan vi har landat i exakt hur nya ATL-reglerna ska appliceras. Däremot kan ni gärna fundera över arbetstider och scheman och ställ er framför allt frågan: hur skulle jag/vi vilja jobba? Utmärkta tider att komma med nya inspel och tänka högt och fritt!
I övrigt – så blev det tidig vinter i år. Jösses vilka snömängder, nu är det lätt att komma ihåg varför jag faktiskt bor i Jämtland (även om ni söderut visst också fått vit utdelning nu, grattis!) Jag fick ta fram skidorna redan på novemberlovet vecka 44, och kan inte låta bli att skicka med en bild från min lunchrast i går – det finns fördelar med hemarbete vissa dagar!
Lev väl! God Jul!
Sara Sehlstedt, ordf SFMR