Parterna inom välfärden, däribland Läkarförbundet, enades nyligen om ett gemensamt ställningstagande mot rasism, exkludering och diskriminering i arbetslivet. Bakgrunden är ett samhällsklimat där allt fler upplever otrygghet – något som också märks i vården.
Men trots nya lagar och tydliga markeringar på nationell nivå går förändringsarbetet långsamt lokalt. På Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) i Borås beskriver överläkaren och det fackliga ombudet tillika skyddsombudet Laura Raduta en verklighet där diskriminering förekommer – men där få anmäler.
– Hade vi enbart bestått av läkare som studerat och fötts i Sverige, hade bara trettio procent av oss varit kvar. Då hade verksamheten helt enkelt inte gått runt, säger hon i en intervju med Borås Tidning.
Hon pekar på en grundläggande utmaning: vården är beroende av kompetens från andra länder – samtidigt som läkare möter ifrågasättanden, kommentarer om språk, subtila kränkningar och att patienter kräver att få “en svensk läkare”.
Kulturskifte krävs
Sedan i somras finns en ny lag som ska göra det möjligt för vårdpersonal att anmäla nedlåtande kommentarer från patienter. Men enligt Laura Raduta har det ännu inte lett till någon större förändring i form av anmälningar från läkarkåren.
Yrkesstolthet och en rädsla för att upplevas som besvärlig gör att många avstår från att anmäla. En annan viktig förklaring är att läkare sällan ser konkreta resultat av att anmäla.
Frågan om diskriminering fångas inte heller i medarbetarundersökningar, vilket gör det svårare att agera.
– Frågorna borde vara mer specifika: Vem tror du diskriminerar dig? På vilken grund? Är det chef, kollega eller patient? Först då kan vi förstå problemen och sätta in rätt åtgärder, säger Laura Raduta vidare till BT.
Hon menar att det inte behövs fler rutiner eller system. Det som saknas är ett aktivt arbete och ett kulturskifte i vardagen. Frågan om diskriminering behöver avdramatiseras så att fler vågar prata öppet om sina upplevelser.
Samtidigt är det svårt att fastställa hur stor del av diskrimineringen i vården som är direkt kopplad till etnicitet, eftersom det saknas tydliga mätningar. Att det förekommer råder det dock inga tvivel om. Medlemmar, lokalt förtroendevalda och skyddsombud vittnar återkommande om att rasism förekommer – både uttalat men främst subtilt.
– Yngre läkare, AT- och ST-läkare samt de som arbetar i akutsjukvården och primärvården är extra utsatta, både från patienter och chefer, säger Laura Raduta.
Sjukhusets HR-avdelning bemöter kritiken i ett mejl till Borås Tidning via Åsa Bertilsson. Hon lyfter att rasism är ett arbetsmiljöproblem som förekommer inom vården i stort och att SÄS ser allvarligt på frågan. Enligt henne pågår ett kontinuerligt arbete för att både förebygga och hantera sådana situationer.
”Vi är medvetna om att rasism ibland kan vara subtil och att det kan finnas en oro för att inte bli tagen på allvar. Därför arbetar vi för att skapa en kultur där det är tryggt att lyfta dessa frågor”, skriver Åsa Bertilsson i mejlet.
Laura Raduta ser ett tydligt behov av att gå från ord till handling – och att göra frågan levande i vardagen.
– Vi måste prata om det här. Annars riskerar det att fortsätta finnas där – utan att någon riktigt tar tag i det.
Läs mer här:
Ny lag om kränkande behandling inom vården – Säs halkar efter
