SFMR:s företagsstipendier 2023: Muskuloskeletalradiologi

Stipendium från Teleconsult tilldelas Alexander Biskup

Titel: Radiologiska modaliteter vid misstänkt scaphoideumfraktur; en jämförelse av sensitivitet, specificitet samt inter- och intraobservatörsvariabilitet

Frakturer i handledens båtben, os. scaphoideum, är vanliga skador och står för ca 3% av samtliga frakturer. (1) Patofysiologiskt är frakturerna relevanta även utan felställning då blodförsörjningen riskerar att skadas medförande nekros av ledytebärande ben (2).

Kliniskt är diagnosen svår och även om vägledande kliniska tecken är definierade är inget av dessa specifikt. För en patient som uppvisar en kombination av tre av de mest välförankrade kliniska undersökningsfynden är sannolikheten för en faktisk fraktur hos denne endast 60% (3). Utebliven behandling av en fraktur medför ökad risk för ickeläkning och påföljande morbiditet (4, 5).

Även radiologiskt är dessa frakturer svåra att avbilda. Konventionell röntgen, som utgör förstahandsundersökning, har en sensitivitet på enbart 80%. Sensitivitet för datortomografi (CT) är beskriven mellan 93-95% (5) samt för volymstomografi (CBCT) 88% (9).

Magnetresonansundersökning (MR) betraktas som gold standard med en sensitivitet på 99-100% men är en dyr och svårtillgänglig undersökning (5, 6, 7). Kliniska handläggningen med immobiliseringsbehandling i gips och upprepad konventionell radiologi används därför. Detta resulterar i en överbehandling då enbart 4-20% av patienterna påvisas ha fraktur vid upprepad undersökning (5).

Denna observationella studie blir en prospektiv datainsamling där utöver handläggning enligt gällande klinisk praxis sker ytterligare datainsamling för flera radiologiska modaliteter, däribland CT inklusive fotonräknande CT, CBCT, samt MR. Anonymiserad bildgranskning sker oberoende av utvalda läkare på röntgenkliniken med olika erfarenhetsgrad samt av kliniskt aktiva läkare inom ortopedi och handkirurgi.

1. Duckworth AD, et al. Scaphoid fracture epidemiology. J Trauma Acute Care Surg. 2012 Feb;72(2):E41-5.

2. Seitz WH Jr; Papandrea RF. Fractures and dislocations of the wrist. In:Rockwood and Green's Fractures in Adults, 5:e upplagan, Bucholz RW, Heckman JD (red.), Lippincott Williams & Wilkins, Philadelphia 2002.

3. Huynh KA, et al. Bayesian Statistics to Estimate Diagnostic Probability of Scaphoid Fractures from Clinical Examinations: A Meta-Analysis. Plast Reconstr Surg. 2021;147(3):424e.

4. Carpenter CR, et al. Adult scaphoid fracture. Acad Emerg Med. 2014;21:102.

5. Clementson M., et al. Acute scaphoid fractures: guidelines for diagnosis and treatment. EOR. 2020 Feb 26;5(2):96-103.

6. Tibrewal, et al. Role of MRI in the diagnosis and management of patients with clinical scaphoid fracture. Int Orthop. 2012 Jan;36(1):107-10.

7. Ramasubbu B, et a. Utilising magnetic resonance imaging as the gold-standard in management of suspected scaphoid fractures in the emergency department setting. Ir Med J. 2017 Feb 10;110(2):515.

8. Rua T, et al. Clinical and cost implications of using immediate MRI in the management of patients with a suspected scaphoid fracture and negative radiographs results from the SMaRT trial. Bone Joint J. 2019 Aug;101-B(8):984-994.

9. T.-W. Yang et al. Diagnostic performance of cone‑beam computed tomography for scaphoid fractures: a systematic review and diagnostic meta‑analysis. Sci Rep. 2021 Jan 28;11(1):2587.