Signerat lokalavdelningsordförande: Facket får inte vara tyst

Signerat lokalavdelningsordförande : har vi en facklig tystnadskultur? Tar vi tag i alla missförhållanden, eller kan det krypa in en oro för att genom agerandet skada de egna karriär­möjligheterna? Min upplevelse är att det finns en rädsla för konsekvenser. Det är viktigt att vi lyfter den frågan, analyserar orsakerna och föreslår lösningar. Att vi förtroendevalda företräder våra medlemmar när det blåser snålt är ju en stor del av vårt fackliga existensberättigande.

En fråga vi arbetat med i Östergötland är tillsättningen av utbildningstjänster. Annonseras tjänsterna ut som de ska? Tillsätts de korrekt? Hur används gråblock? När det gäller allmäntjänstgöring bad vi hösten 2019 att få ut underlag för att kunna granska rekryteringsprocessen. Enligt grundlagen ska
dylika handlingar lämnas ut skyndsamt och utan efterforskningar om syfte. I vår region gjordes först sådana efterforskningar, därpå blev syftet ifrågasatt och det tog månader att få ut handlingarna – och då bara en del av dem. I det läget och på SLF:s juridiska inrådan gjorde jag en JO-anmälan. Den resulterade i att regionen fick kritik och uppmaning om rättelse på en rad punkter. I samband med detta uttryckte flera fackliga kollegor oro för negativa konsekvenser. Självklart reflekterade jag även över risken för sådana för egen del.

Enligt förtroendemannalagen får fackligt arbete inte leda till missgynnande eller repressalier. Lagen är en grundpelare för fackligt arbete och brukar respekteras av arbetsgivare, men ärenden kan behöva prövas. Det är också lättare att få upprättelse när det gäller den grunden jämfört medövriga diskrimineringsskäl. Kanske är det nödvändigt att ibland driva sådana mål för att påminna våra regi­oner om lagar som annars kan falla i glömska?

Att fackligt företräda kollegor kan vara en svår balans­gång. Ett framåtsträvande och långsiktigt fackligt arbete har som mål att leda till bättre löner, bättre arbetsmiljö och mer inflytande för våra medlemmar. Står parterna långt ifrån varandra kan en aggressiv framtoning hos den fackliga företrädaren medföra att arbetet fördröjs – eller till och med ger motsatt effekt. Men om vi som ska företräda medlemmarnas intressen viker undan för besvärliga frågor, om vi undviker att ta konflikter med beslutsfattare på sjukhuset, kan vi inte utföra ett fullgott fackligt arbete. Det drabbar då våra med­lemmar, som kan missgynnas i rekryteringen eller tappa i löneutveckling. Men det drabbar även vår profession. Om vi inte är solidariska med varandra tappar vi kollektiv mark. Såväl medlemsrekrytering som inflytande hänger på att vi tydligt gör nytta. Det är bara tillsammans vi är starka.

Fredrik Swartz
Lokalavdelningsordförande
SYLF Östergötland