Jag har aldrig planerat mitt liv 25 steg i förväg

Arun Das pustar ut på mottagningen hos VaccinDirekt som ligger på Östermalm i Stockholm. Han har ett kämpigt dygn bakom sig: Jourpasset på Varbergs sjuk­hus akutmottagning slutade inte förrän sent kvällen innan, och när han äntligen fick gå av ringde hans pappa som fått akut ont i magen. Bara att åka tillbaka akutmottagningen med pappa (det visade sig vara ett gallstensanfall som avhjälptes med Diklo­fenak).

I början var det mest resevaccin och TBE, men snart kom covid in bilden.

Arun kom inte i säng förrän vid tvåtiden, och var sedan tvungen att sätta sig i bilen tidigt nästa morgon och köra till vår intervju i Stockholm. Till råga på allt gick mobilen sönder under resan. Trots all kalabalik kommer han tio minuter för tidigt till vår utsatta tid, med en ny mobil inköpt på vägen. Det är en väldigt lösningsorienterad 24-åring jag har framför mig, den saken är klar. Var det därför han fick ansvaret, som nyutexad läkare, att organisera massvaccinationen på Stockholmsmässan i Älvsjö under våren? Arun tar det från början:

”Jag började jobba på VaccinDirekt redan under utbildningen. Först som vaccinatör, och efter termin nio som underläkare, då fick jag börja ordinera doserna, inte bara ge dem. Så jag hade ju jobbat här i över två år när jag tog examen i januari. Det kändes naturligt att fortsätta.“

Började med små förbättringar
I början var det mest resevaccin och TBE, men snart kom covid in bilden. Arun har alltid varit en person som funderat över hur man kan göra saker bättre, så det dröjde inte länge innan han började höra av sig till sin chef om det ena och det andra.

”Det var allt från att vi borde ha med i journalen om personen har blodsmitta, så att vi vet om vi ska använda handskar eller inte; till att det här borde vi ändra i våra infotexter, det här saknas i våra PM. Det kunde även vara icke-medicinska saker, jag fixade till exempel ett grossistkort till företaget så vi kunde köpa vatten och snacks billigare.“

Tom sal blev vaccinationscenter
Engagemanget och handlingskraften bidrog säkerligen till att Arun först, tillsammans med några kollegor, fick ansvaret för TBE-vaccinationsbussarna, och senare blev tillfrågad om han ville bli ansvarig för covidvaccinationerna på Stockholmsmässan.

Då stannade jag upp en sekund och tänkte; shit, det här har jag gjort.

”Min chef sa 'Vi ska öppna Älvsjömässan nu, vill du vara ansvarig?' Där och då tänkte jag inte på det som någon stor grej, det var liksom bara att sätta igång. Jag åkte ut till mässan och där stod en tom sal med fem bord. Två veckor senare hade vi ett elegant kösystem med ett effektivt flöde av vaccinationstagare, ner till vilket håll patienterna satt medan de väntade för att det skulle rulla på så smidigt som möjligt. Då stannade jag upp en sekund och tänkte, 'Shit, det här har jag gjort'.“

Ingen förutbestämd plan
Mot den bakgrunden är det lätt att föreställa sig att 24-åriga Aruns väg genom läkarprogrammet varit spikrak. I själva verket var den ganska trevande, med rejäla doser tvekan och tvivel. Plus ett uppehåll mellan termin sex och sju när han backpackade
i Sydostasien, samt några rester som gjorde att han rent tekniskt tog examen först i juni i år. Arun ville först egentligen bli kemist, men sökte läkarprogrammet på vinst och förlust och kom in på Karolinska Institutet via det intervjubaserade urvalet som 18-åring.

”Utbildningen gav svar på vad jag inte passade för. Biokemin var kul, så jag testade en forskningskurs under sommaren, men insåg att jag inte gillade att skriva forskartext. Internmedicin var för mycket datorsittande och dokumentation. Men endokrin var kul, så jag tog en studentvald kurs i det, men då kollade vi på diabetesfötter hela dagarna. Så där höll det på.“

Del av något historiskt
Kirurgterminen gillade Arun bättre, eftersom det rymde mer praktiskt arbete; akutmedicinkursen under termin nio tyckte han också var kul. När det började närma sig examen var stämningen i klassen upptrissad. Den och den hade fått vik där och där. En del hade tidigt under utbildningen sett till att få undersköterskevikariat, och så småningom underläkarvikariat, inom den specialitet de redan bestämt sig för.

”Jag har aldrig varit den som planerat mitt liv 25 steg i förväg. Jag var lite trött, slut i huvudet när jag väl var så nära examen. Alla sa att VaccinDirekt inte skulle leda till något, och rådde mig att försöka göra något annat, men för mig kändes det naturligt att fortsätta på VaccinDirekt. Och sedan blev jag istället del av något historiskt.“

Man behöver inte ha så bråttom framåt.

Kliniken på akuten lockade
Upplevelsen på gjorde att Arun funderade på att välja bort den vanliga vägen med AT och legitimation för att se hur långt han kunde klättra inom företaget VaccinDirekt. Men så blev han erbjuden ett underläkarvik på Varbergs akutmottagning, där han började i juni, så nu är det kliniskt arbete för hela slanten ändå.

”Vi får se. Jag är fortfarande inte säker på att jag vill arbeta i en traditionell läkarroll. En kompis till mig startade precis en medtech-start up, det finns så många möjligheter. Min syster är några år äldre, hon har gått den raka vägen och gör just nu ST i onkologi. Hon önskar att hon gjort mer som jag och råder mig att ta min tid, känna efter vad jag vill. Man behöver inte ha så bråttom framåt.“

Ingen stress framåt
Arun vill göra upp med prestigehetsen och stressen som han upplever att många nyutexade läkare känner, och tror att det egentligen är ett spöke utan någon förankring i verkligheten.

”Det är ingen som sitter och bevakar dig och dömer dig för vilka vik du har eller hur snabbt du tar dig framåt. Jag tycker man ska ta vara på den här tiden och se till att få så många erfarenheter som möjligt, känna efter vad man passar för. Inte bara se den som en transportsträcka till AT och enbart tänka på vad som är meriterande. Man har ju en hel karriär på sig att hitta just sin väg!“ •