Reallönen för underläkare har sänkts under många års tid. Många tycker att Läkarförbundet behöver göra mer i denna fråga. Den årliga lönerevisionen förhandlas fackligt men den styrs mycket av det så kallade industrimärket. Därmed är det svårt att få till högre löner enbart genom förhandlingar mellan Läkarförbundet och våra arbetsgivare.
För att få upp eller bevara reallönerna måste vi satsa på ingångslönerna. De bör varje år öka åtminstone lika mycket som lönerevisionen. Gör de inte det leder detta till en lönesänkning för kollektivet som är väldigt svår att hämta igen. Att förhandla ingångslönen för underläkare är dock långt ifrån lätt. Oftast får man ett lönebud från arbetsgivaren som inte går att förhandla, eller så är förhandlingsutrymmet minimalt. Detta trots att det i kollektivavtalet står att lönen för läkare ska vara individuell och differentierad.
Väldigt ofta verkar lönesättande chef inte ha fullt mandat att förhandla lön. HR som enbart ska ha en rådgivande roll verkar styra förhandlingarna i bakgrunden. Det finns till och med regioner där det mer eller mindre är uttalat att chefer som inte följer det HR säger riskerar att få sparken. Detta går helt emot hur det ska fungera, då man ska kunna förhandla direkt med den som har förhandlingsmandat.
Bästa sättet att få bra ingångslöner är att inte acceptera tjänster där löneerbjudandet är för lågt
Jag kan ta min egen löneförhandling inför ST som exempel. Under hela förhandlingen hänvisade chefen till kontakt med HR. Första budet låg 200 kr över ingångslönerna året innan. Det skulle ge en ökning med ca 0,4 %. Lönerevisionen det året var lokalt 2,3 %. Det antyddes att det skulle vara väldigt svårt att få mer. En lång förhandling följde där jag, för att tacka ja till tjänsten, krävde en lön som inte innebar en sänkning jämfört med ingångslönerna för året innan för. Till slut gick de med på detta. I min roll som lönerådgivare för ST-läkare i Sörmland stöter jag återkommande på liknande berättelser. Många får höra från chefen att det är HR som bestämt deras lön, och att det inte går att förhandla.
Hade jag inte varit beredd på att välja en annan arbetsplats och region hade jag nog inte fått den lönen jag fick. Tyvärr är det många av underläkarna som inte har den möjligheten eller väljer att inte ta den. Man vill gärna ha tjänsten inom den specialiteten och har inte möjlighet eller lust att jobba i en annan region. Detta är tyvärr något som arbetsgivaren kan utnyttja. Bästa sättet att få bra ingångslöner är att inte acceptera tjänster där löneerbjudandet är för lågt och tacka nej till tjänsten. Jag är dock medveten om att detta är lättare sagt än gjort.
Ingångslönerna är tyvärr inget man kan förhandla fackligt om inte arbetsgivaren vill det. Det finns regioner som har förhandlat fram lönetrappor, men fackets möjlighet i dessa förhandlingar är helt beroende av vad arbetsgivaren tillåter. Det vi från fackligt håll kan göra är att informera om vikten av att förhandla en bra ingångslön och så gott det går stötta våra medlemmar i deras förhandlingar. •