Vart tog regionernas ledar­­skapsutbildning vägen?

Nästan varje vecka blir jag frustrerad över beslut som fattas för vårdens räkning. För mig ”på golvet” framstår lösningsförslagen på våra klinikers problem närmast som vanvettiga, eller i alla fall verklighetsfrånvända. I de mörkaste stunderna kan det kännas som om man är en bricka i ett politiskt maktspel. För visst fattas de stora besluten väldigt högt upp, väldigt långt ifrån vår kliniska vardag?

I en toppstyrd verklighet spelar det roll vem som leder, och det gör stor skillnad om rätt personer bestämmer, såväl kliniskt som organisatoriskt. Ett dåligt ledarskap är en av de främsta anledningarna till att man lämnar en arbetsplats. Ledarskap är en naturlig del av läkaryrket, och även om vi inte alltid vill, förväntas vi agera som ledare i sjukvårds­teamet. Det landar oftast på oss att fatta såväl medicinska som etiska beslut, och vi förväntas på så sätt både bära vården i stunden och styra den i rätt riktning framåt. Med andra ord ägnar vi oss så gott som dagligen åt praktiskt ledarskap.

Ge oss förutsättningar att kunna axla ledarskapet

I och med att vi besitter den högsta medi­cinska kompetensen känns det rätt naturligt att läkare oftare borde ha officiella ledarroller, exempelvis chefspositioner. Men man kan förundras över hur få läkare som fakt­iskt leder. Vill vi inte arbeta som chefer, eller får vi inte chansen?  

Det finns sannolikt många anledningar till att inte fler läkare är chefer, men en viktig aspekt är att vi sällan stimuleras till det. Studier från konsultföretag visar att yngre generellt är mer intresserade av att bli chefer jämfört med äldre kollegor. Det är därför oroväckande att majoriteten av landets regioner inte erbjuder ledarskaps-ST eller andra former av ledarskapsutbildningar, som är tillgängliga för läkare tidigt i karriären. 

Chefskap är inte allt, det finns fler sätt att leda. Många andra typer av ledarskap är viktiga och stimulerar till förbättring; studierektorn som kämpar för sina utbildningsläkares studietid, det fackliga ombudet som slåss för bättre arbetsvillkor eller den trogne handledaren som tar sig en lite längre stund för att stötta sin adept i arbetet. 

Det finns också gott om stöd i forskningen för att vården blir effektivare när läkare leder. Det är nu dags för regionerna att ta detta till sig och snarast öka förekomsten av ledarskaps-ST. 

Vi är framtidens sjukvård. Ge oss förut­sättningar att kunna axla ledarskapet. För patienternas, kollegornas och forskningens skull!