AT-rapporten har utkommit årligen sedan 2000 och när vi lägger den 23:e rapporten till handlingarna kan vi konstatera att det finns mycket kvar att göra. Goda exempel finns, men på många orter vittnas om bristande arbetsmiljö och handledning. Det är tyvärr långt ifrån alla arbetsgivare som erbjuder den trygga introduktion till läkaryrket som AT är tänkt att vara.
Även för alla underläkare som köar till AT är läget ännu dystert. Regionerna visar som kollektiv en fortsatt oförmåga att ta sitt ansvar för underläkarnas utbildning och dimensionera AT efter behovet. Endast enstaka regioner utbildar fler än det beräknade antalet.
Nästa steg är att implementera förändringarna på hemmaplan
Det är inte förvånande att frustrationen i underläkarkollektivet är enorm. Underläkargrupper på Facebook svämmar över av missnöje med väntetider, arbetsvillkor och vad som upplevs som ett bristande engagemang från fackets sida. Missnöjet i sig leder dock ingenstans, för att uppnå förändring behöver det kanaliseras i engagemang. Det uthålliga arbete som SYLF:are runt om i landet har lagt ner har de senaste åren faktiskt gett resultat. AT-frågan är högre upp på agendan än någonsin.
Nationellt och regelverksmässigt har flera positiva förändringar skett. Regeringen har till sist intresserat sig för AT-frågan och börjat sätta press på regionerna. Avtal om att öka platserna har slutits med SKR. Extra pengar har skjutits till för att öka antalet platser. Ett nationellt råd för kompetensförsörjningsfrågor har tillsatts med skarpa rekommendationer till regionerna att öka antalet platser. Regelverket har lättats upp, ST-läkare får vara handledare och fler specialistkliniker är nu godkända som AT-placeringar.
Frågan är alltså hetare än någonsin, även utanför underläkarkollektivet. Det gäller nu att rida på den vågen. Men det är i regionerna jobbet till sist måste göras. Morötter och piskor från statligt håll kommer inte att vara tillräckligt om inte regionernas makthavare prioriterar frågan.
Nästa steg är att implementera förändringarna på hemmaplan. För att uppnå det krävs att underläkarkåren organiserar sig och sätter press på regionerna. Det är ingen annan som kommer att göra jobbet åt oss. Det är tillsammans vi gör skillnad: Ta nya tag i er lokala SYLF-förening. Engagera dig om du inte redan har gjort det. Vi måste alla gräva där vi står.
Lusläs och utgå från era lokala AT-siffror. Presentera dem i en lättsmält PowerPoint och undervisa era regionpolitiker. Hitta er lokala vinkel; Varför borde just er region utöka platserna, satsa på utbildningen och förbättra arbetsmiljön? Bestäm er för en vinkel och ring lokala journalister och uppmärksamma dem på läget i er region. Ligg på era kliniker om att implementera Nationella vårdkompetensrådets rekommendationer, vilket möjliggör fler AT-platser.
Behöver ni stöttning eller inspiration, hör av er till oss centralt. Nu kör vi! •
