Hon är hoppfull trots motvinden
Egna övergrepp väckte engagemanget
Läkaren Gita Rajan, som själv utsatts för sexuella övergrepp som barn, grundade Wonsa av flera anledningar. Först och främst var det ett personligt beslut att arbeta för att färre barn skulle våldtas. Men det var också för att hon insåg – dels genom egna erfarenheter av att söka hjälp, dels som styrelsemedlem i Rise (Riksföreningen mot incest och andra sexuella övergrepp) – att vårdutbudet för den här patientgruppen var i det närmaste obefintligt.
Stödorganisationerna upplevde inte att deras medlemmar fick bra vård. Mina kollegor visste inte vart de skulle skicka patienterna. ”Hon har varit med om det här och det här, det är kört”, var resonemanget berättar Gita Rajan. Men det är inte kört. Och det måste vara lätt att hitta fram till bra hjälp, annars kommer varken barn eller vuxna att våga berätta, och då har det förebyggande arbetet ingen chans. ”För varför ska man berätta om det inte finns någon hjälp att få? Varför ska man som läkare ställa frågan om man ändå inte vet hur man ska hjälpa patienten?” fortsätter hon.
”För varför ska man berätta om det inte finns någon hjälp att få?”
90 % är obetalt arbete
Gita Rajan är medicinskt ansvarig och verksamhetschef för Wonsa. Det är i år fem år sedan Wonsas mottagning öppnade. Mottagningen har 20 behandlare (psykologer, legitimerade terapeuter och kroppsbehandlare) och två specialistläkare i allmänmedicin. Alla har förutom sin ordinarie utbildning specialkompetens inom vård för sexuellt våld. 90 % är obetalt arbete och mottagningen har mött en enorm efterfrågan; väntetiden ligger just nu på över två år.
”Grundorsaken till den bristfälliga vården och det enorma vårdbehovet är att den här patientgruppen inte erkänts som en egen grupp. Att det ännu inte riktigt gått fram vilken enorm påverkan andra människors våld har på människors hälsa – att det skapar lika mycket sjukdomar som bakterier”, säger Gita Rajan.
Användbar kunskap att ta med sig till närakuten
Anna Axelsson, som till vardags arbetar som specialist i allmänmedicin på Rosenlunds närakut i Stockholm, är en av de läkare som jobbar ideellt för Wonsa när hon kan. Anna hade flera gånger tänkt tanken att jobba ideellt utan att det blev av, tills hon blev tillfrågad av Gita om att börja på Wonsa.
”Jag kände att det här verkligen var något jag vill bidra till. Wonsa är en unik plats, en fristad för människor som bestämt sig för att ta tag i något som påverkat dem hela deras liv”, säger Anna Axelsson. Hon fortsätter: “Det är en utmaning som doktor och människa att jobba här; man gör många misstag men lär sig otroligt mycket. Jag har lärt mig känna igen tecken till trauman, vilket jag har stor användning för i mitt övriga arbete. Alla som jobbar inom vården borde vidareutbildas att göra det.”
Vittnesmålen möts ofta av tystnad
Inte förrän 2018 blev utbildning om det sexuella våldets skadeverkningar obligatoriskt på läkarprogrammet, och det finns fortfarande ingen fortbildning för vårdpersonal inom ämnet. Orsaken till att utvecklingen går så långsamt framåt har flera förklaringar, enligt Gita Rajan. Dels har patientgruppen svårt att föra sin egen talan. Dels möts deras vittnesmål ofta av tystnad och hjälplöshet för att vårdgivarna själva tycker att frågan är alltför obehaglig att ta tag i. Och dels finns det samhällsstrukturella förklaringar.
”För inte så länge sedan var sexuellt våld ett privat problem – det var inte olagligt att våldta sin fru och inte statens ensak vad man gjorde mot sina barn”, säger Gita Rajan. ”När man började inse att det inte var förenligt med mänskliga rättigheter blev det ett socialt problem, men vi har ännu inte kommit dit att vi accepterat det som ett medicinskt problem. Det saknas kunskap. Och beredskap. Det är väldigt svårt att beräkna vårdunderlag om man inte ens har erkänt patientgruppen”, fortsätter hon.
Nationell samordning behövs
Gita Rajan är övertygad om att det snabbaste, billigaste och effektivaste sättet att råda bot på kunskapsbristen är att inrätta en nationell enhet som genom klinisk verksamhet, forskning och utbildning kan sprida kunskap ner i alla befintliga vårdsystem.
”Det enklaste och snabbaste sättet vore att utveckla Wonsa till den enheten, eftersom vi är de enda som redan har en strukturerad klinisk verksamhet för målgruppen, med upparbetad forskning och utbildningsverksamhet. Vi skulle kunna köra igång i morgon för 15 miljoner kronor per år – vilket är småpengar i sammanhanget. Vi vägrar att acceptera att samhället pratar om hur fel sexuella övergrepp är utan att samtidigt erbjuda de utsatta hjälp”, säger Gita Rajan.
Hoppfull trots motvinden
Trots den nedslående situationen är Gita Rajan hoppfull. Sexuellt våld ger skador, men de går att läka med rätt behandling. Wonsas mottagningsarbete är fullt av exempel på att rätt terapi kan läka även väldigt gamla sår. Utvecklingen går långsamt, men ändå åt rätt håll. Och varje person i vårdkedjan kan göra skillnad, inte minst den nya generationen läkare, menar Gita. Det första är att förstå kopplingen mellan orsak, skadeutveckling och symptom. Det andra att våga fråga.
”Möter du en sån här patient, hänvisa i första hand till en stödorganisation, där du kan vara säker på att patienten tas emot på ett bra sätt. Givetvis ska du också remittera till öppenpsykiatrin, och skriv då tydligt i remissen att patienten har utsatts för sexuella övergrepp och troligen har skador efter det. Då har du redan där gjort mycket för att synliggöra patientgruppen, till skillnad från om du bara skriver lite luddigt om ångest och depression. Remittera gärna till oss samtidigt. Även om vi inte kan behandla dem i nuläget, kan vi ge dem stöd och bjuda in till föreläsningar”, avslutar Gita Rajan.
