Klockan som tickar

Bristen på utbildningstjänster är en av SYLF:s högst prioriterade frågor. Vi jobbar stenhårt för att förbättra underläkares möjligheter att så snabbt som möjligt avancera från examen fram till specia­listbeviset. 

För den enskilda underläkaren är fördelarna med snabbt avancemang solklara: trygg anställning, formaliserade krav på utbildning och handledning genom hela underläkarperioden. Lägg därtill fakt­umet att livslönen blir högre ju raskare vägen till specialist är. Men det är inte bara underläkaren själv som har att vinna på att snabbt bli klar. Samhället riskerar att drabbas av ett kompetensglapp inom läkarkåren. Ska specialistläkarbristen åtgärdas börjar det bli bråttom!

Samhället riskerar att drabbas av ett kompetensglapp inom läkarkåren.

Sjukvårdens kompetensbehov kartläggs årligen av Socialstyrelsen och publiceras som ett nationellt planeringsstöd. Samtliga regioner rapporterade under 2021 att de hade brist på specialistutbildade läkare. Som kontrast ska nämnas att enbart två regioner, Region Västernorrland och Region Kalmar län, uppger sig ha brist på läkare utan specialistkompetens och endast Region Jönköping rapporterar ett överskott. 

Vidare kan vi, i Socialstyrelsens kartläggning av tillgång och efterfrågan på legitimerad vårdpersonal från 2022, läsa att 15 regioner uppger att det råder obalans i tillgången på specialistläkare på grund av pensionsavgångar. Tittar man därtill närmare på åldersfördelningen av läkare så visar de senaste siffrorna från 2019 att 30 % av läkarkåren var 55 år eller äldre.

Vi har med andra ord stora pensionsavgångar framför oss utan att regionerna tar höjd för det i dimensioneringen av utbildningstjänsterna. För varje år som går blir det svårare att genomföra den nödvändiga utökningen av antalet utbildningstjänster. Idag styr regionerna helt och hållet själva över sin kompetensförsörjning. De har all makt och möjlighet att tillsätta så många utbildningstjänster som de behöver för att skjuta balansen vidare i kompetensförsörjningskedjan: från god tillgång på legitimerade läkare utan specialistutbildning till god tillgång på specialistläkare. 

Vi ställer oss nu frågan hur länge regionerna ska få fortsätta att misslyckas med kompetensförsörjningen? Med specialistläkarbrist i samtliga regioner är det tydligt att problemet är nationellt. För att säkra tillgången till vård även i framtiden är det hög tid att låta staten överta ansvaret för dimen­sioneringen av utbildningstjänsterna. Sveriges befolkningsutveckling och den medicinska utveck­lingen kommer att kräva fler kompetenta medarbetare, inte färre.  •