Läkare på högsta politiska nivå

MARIE-LOUISE HÄNEL SANDSTRÖM är från Göteborg och är specialist i allmänmedicin, samt riksdagsledamot för Moderaterna. Redan som fjortonåring engagerade hon sig i politiken tillsammans med ett gäng andra ungdomar från hemorten Askim, strax söder om centrala Göteborg, och startade den lokal MUF-föreningen. Det var skolfrågorna, och särskilt betygsfrågan, som väckte hennes politiska intresse. Under närmare 30 års tid var hon engagerad i kommunpolitiken i Göteborg och ”människofrågorna” har fått alltmer plats på agendan.

“Läkare och politiker är två fantastiska yrken. Jag har fått uppleva det bästa av två världar”, säger Marie-Louise.

Brett politiskt uppdrag

Under lång tid fick Marie-Louise frågan om hon ville bli heltidspolitiker, men tackade nej för att prioritera arbetet som distriktsläkare hemma på vårdcentralen. Inför valet 2018 tänkte hon om och blev sedermera invald till riksdagen för Moderaterna. Sedan dess har hon suttit som ordinarie ledamot i utbildningsutskottet och som ersättare i socialutskottet. Marie-Louise är ansvarig för forsknings- och utvecklingsfrågor inom Moderaterna. Hon är även rymdansvarig för partiets räkning i riks­dagen, vilket har lett till ett fördjupat intresse för vilka möjligheter rymden kan ha för oss som lever på jorden. 

Läkare och politiker är två fantastiska yrken. Jag har fått uppleva det bästa av två världar.

Vill se fler som forskar

När pandemin härjade som värst var hon inne och stöttade upp på vårdcentralen, men har annars inte haft möjlighet att arbeta kliniskt. Hennes kvalitativa forskningsprojekt kring stroke och körkortsinnehav har fått sättas på paus.

”Som specialist och väl inkörd på sin vårdcentral är man van vid att ha bra koll. Det blev mycket nytt med juridiken och de formella processerna som vi jobbar med i riksdagen för att kunna stifta lagar”, berättar Marie-Louise för Moderna Läkare.

Att få vara med och förbättra samhället och få insyn i samhällsviktiga processer har hållit henne kvar i politiken. Under den kommande mandatperioden vill hon få upp intresset för forskning och få med företagen på tåget. 

”Vi ser färre svenskar som forskar. Det kan bero på att individen inte ser den akademiska karriären som ett alternativ eller att näringslivet och exempelvis kommunerna, inte ser fördelarna med att ha en disputerad som anställd. Hela kedjan måste med för att vi ska fortsätta vara en framgångsrik forskningsnation.”

Vilka konsekvenser får ett beslut?

Att ha en arbetslivsförankring med in i politiken tyck­er Marie-Louise är viktigt: 

“Jag tar med mig mina erfarenheter av att arbeta i primärvården in i rollen som beslutsfattare.  Jag vet hur det är att jobba och hur människor i olika livs-

situationer har det. Alla beslut som vi politiker fattar påverkar människor och jag försöker alltid påtala människoperspektivet inför att beslut ska fattas.”

Ser utmaningar men också positivt på vårdens framtid

Att utveckla vården är en hjärtefråga för Marie-­Louise. Hon vill se minskade geografiska skillnader i vårdutbudet, kortare köer och en nationell strategi för bättre omhändertagen av personer som drabbas av en kognitiv sjukdom. Hon ser positivt på vårdens framtid men tror att vi kommer behöva prioritera hårdare till fördel för allvarligare tillstånd. Med bra egenvårdsmodeller och nya arbetssätt kan vi ta hand om mindre allvarliga tillstånd på ett resurseffektivt sätt. Teknikutvecklingen kommer att öka vårdens flexibilitet, men Marie-Louise upp­lever att diskussionerna kring digitaliseringens möj­ligheter ibland kan ge för höga förväntningar på vilka lösningar som är möjliga. 

“Jag ser mig som patientens advokat i allt prat om digitalisering. Vi kan säkert lösa mycket med digi­tala verktyg, men vi kommer även i framtiden att behöva ha fysiska möten också.”

Jag tar med mig mina erfarenheter av att jobba i primär­vården in i rollen som beslutsfattare

Läkare behövs bland beslutsfattarna

På frågan om läkare behövs i politiken svarar Marie-­Louise att yrkesgruppen är uppskattad i de poli­tiska sammanhangen. Hon poängterar att det finns många möjligheter att använda sina erfarenheter och kunskaper från vården i en politisk kontext om man är intresserad. Det går att jobba som politiskt sakkunnig och som utredare för staten eller andra organisationer. Det finns också möjlighet till internationella uppdrag, exempelvis genom WHO.

“Jag upplever att läkare ofta är uppskattade och att yrket öppnar upp för många möjligheter.”

---

ANDERS W JONSSON är specialist i pediatrik. Han repre­senterar Centerpartiet i Gävleborgs län i Sveriges riksdag. Ett starkt samhällsengagemang ledde honom redan i tonåren in på den politiska arenan.

Som överläkare är man ansvarig för patienterna, men nu är jag ansvarig för att systemet ska fungera

Initialt var det de sociala frågorna och landsbygdsfrågorna som fick det mesta av uppmärksamheten. Under många år var han lokalpolitiskt aktiv men fick under Maud Olofssons ledning frågan om han ville bli partiets gruppledare i riksdagen och tog därmed klivet in i rikspolitiken.

”Om man kört folkrace i alla år och får frågan om man vill köra formel 1, så ångrar man sig om man inte tackar ja”, berättar Anders.

Med tiden har han blivit en profilerad sjukvårdspolitiker och är idag partiets sjukvårdspolitiska talesperson.

”Som läkare träffar jag människor från alla delar av samhället. Det gör att man får en insikt i hur människor har det och det tar jag med mig in i politiken.”

Under sina tre mandatperioder har han varit ledamot i socialutskottet, det politiska organ som bereder sjukvårdsfrågorna. Han upplever att diskussionerna om den svenska sjukvården är gedigna och att övriga sjukvårdspolitiker är väl insatta i och kunniga inom området.

Risk för jäv i regionpolitiken

Tack vare att han arbetar i en jourande speciali­tet, har han kunnat fortsätta att arbeta kliniskt. Flera gånger i månaden jobbar han som bakjour på kliniken i Gävle.

”I de flesta yrken är det omöjligt att kombinera riksdagsarbetet med sitt vanliga yrke, då arbetstiderna sammanfaller tidsmässigt.”

Anders anser att alla, inklusive läkare, ska engagera sig politiskt om man är intresserad. Men han höjer ett varningens finger för att ge sig in i regionpolitiken. I alla fall i den region som man själv är anställd i.

”Man kommer för nära sin egen verksamhet. Som regionpolitiker ska man vara beredd på att skära ner i den enhet där man själv jobbar och det säger ju sig självt att det kan bli svårt. I skarpt läge kan det ifråga­sättas om man är representant för sitt parti eller om man representerar läkargruppen på kliniken.”

Vill se fler yngre läkare som leder

Innan han blev heltidspolitiker jobbade han fyra år som verksamhetschef på barnkliniken i Gävle. Upp­giften som verksamhetschef påminner på många sätt om uppdraget som gruppledare i riksdagen. Anders konstaterar att det kunde vara lika svårt att leda läkare med en bestämd syn på sitt arbetssätt, som att ena politikerna med mandat från folket. 

”Förmågan att kunna prata med människor är viktig både som politiker och läkare.”

Anders har genom åren noterat att läkare hellre har satt sig på läktaren och kommenterat vårdens utveckling, i stället för att ta plats och leda den. För att vården ska styras effektivt och ligga i framkant anser han att fler läkare behöver axla ledarrollen. Det finns gott om stöd i forskningen för att vården blir bättre när chefen har gedigen kunskap om produktionen man ska styra.

Jag hade velat se att fler yngre läkare träder fram och tar ett lednings­ansvar

”Jag hade velat se att fler yngre läkare träder fram och tar ett ledningsansvar. Man blir inte en bra chef bara för att man är läkare, men är man läkare och därtill besitter goda ledaregenskaper så är man en utmärkt kandidat för att leda sjukvården in i framtiden.”

Som ett gott exempel lyfter han att en av ST-läkarna på hemmakliniken under ett års tid gick in och vik­arierade som läkarchef.

Populism utgör en risk

Han vänder sig mot att populismen breder ut sig och tror att det bidrar till att ogrundade och allt för enkla lösningar blir vårdens verklighet. Han upp­lever att dagens medielandskap inte tillåter för­djupande resonemang och att väljarna därmed inte ges möjlighet att på riktigt ta ställning till vilken utveckling man vill ha. 

Trots utmaningarna som sjukvården har anser Anders att svensk vård håller världsklass. Han ser behov av förbättringar i fråga om patientinflytande, kötider, primärvårdens resurstilldelning och hur vi som land förhåller oss till den beroende­medicinska utvecklingen. Generellt hade han velat se mer nationell styrning, men inte ett förstatligande av sjukvården. Perspektivet på vad ansvar innebär har förändrats med tiden:

”Som överläkare är man ansvarig för patienterna, men nu är jag ansvarig för att systemet ska fungera. Emellanåt känns det ansvaret tungt att bära”, säger Anders.