Ordförandeord:

Om vi hade levt för 100 år sedan skulle bara 1 av 10 ha fått betalt för att arbeta som läkare. Övriga skulle, om vi hade haft tur, fått boende eller mat av arbetsgivaren. Men bara ibland. Lönen var låg: en årslön hade motsvarat 18 000 kronor. Den 11 december 1921 samlades en grupp unga läkare och startade en förening som skulle arbeta för underläkarnas ekonomiska och sociala villkor. SYLF såg dagens ljus! 

För några dagar sedan ringde ett okänt nummer. Det visade sig vara en kollega.

På 30-talet skulle vi ha arbetat oavlönad jour sex dagar i veckan och inte haft tillgång till jourrum. Men tack vare en SYLF-rapport tillsattes en statlig utredning som förbättrade läkarnas villkor. 

För några dagar sedan ringde ett okänt nummer. Det visade sig vara en kollega. Han hette Adrian och vi kom att diskutera unga läkares villkor. Vi var överens om att situationen för 100 år sedan var vedervärdig – vilken tur att SYLF bildades! När vi kom in på dagens problem förstod han inte vad jag menade.

“Varför går ni och väntar på att någon annan ska erbjuda er en tjänst? Varför fixar ni det inte själva?” Nu blev jag förvirrad. Hur kunde Adrian helt ha missat väntetiderna till AT? Ok, de senaste årens AT-rapporter har inte utmynnat i någon statlig utredning (än) men regeringen och SKR har tecknat överenskommelser och Nationella vårdkompetensrådet har en egen arbetsgrupp för AT. “Vadå fixa själva? Vi måste ju göra AT för att få legitimation. Hur menar du?” frågade jag.

“Ta mig som exempel”, sa Adrian. “Jag får syssla med det jag brinner för; igår jobbade jag i Kongo för Läkare utan gränser. Imorgon åker jag till Mars för att hjälpa till med uppstarten av MHO, motsvarigheten till WHO, allt är fortfarande så nytt där, de behöver hjälp från oss som verkat på jorden ett tag. När jag är där ska jag ronda mina patienter på det virtuella sjukhus jag brukar arbeta för ett par gånger i månaden. I nästa vecka ska jag ha styrelsemöte med SYLF. Det ser jag fram emot! Vi fixar hologram och möts i VR så vi får en känsla av närhet, även om vi befinner oss i helt olika delar av solsystemet.”

Nu förstod jag. Adrian ringde mig från framtiden. Han arbetade som läkare år 2121. “Det här är helt sjukt”, sa jag, “du förstår väl att ingen kommer att tro mig när jag berättar om det här?” Adrian skrattade. “Klart de inte kommer. Men hälsa dem att de inte behöver oroa sig. Vi har det så bra idag att vi funderar på att lägga ner SYLF. Vi ska faktiskt diskutera det i nästa vecka.” Men där stoppade jag honom. “Bästa Adrian, lova mig att ni inte gör det! SYLF behöver fortsätta finnas för att slå vakt om alla de rättigheter som vi under två hundra års tid har kämpat oss till. Vi kan aldrig ta det som våra företrädare har ordnat för givet.”

“Nej, det har du kanske rätt i", sa han.
“Men du, hälsa de andra att köer till tjänster, dålig löneutveckling och usla forskningsvillkor löser sig – faktiskt redan år 2026. Se nu till att fira det! Hälsa från oss i framtiden och tacka för allt de gör.”

Bästa medlemmar! Tack för makalösa 100 år. Låt oss fortsätta kämpa tillsammans i minst 100 år till!