Riksdag och regering utreder hur man ska kunna tillgodose vårdens kompetensförsörjning. Samtidigt blöder sjukvården kompetens till andra aktörer. Somliga går till privata vårdgivare som erbjuder bättre ersättning och arbetsmiljö än regionerna. Andra lämnar sjukvården helt till förmån för exempelvis Medtech.
Jag har själv tänkt tanken någon gång, men jag älskar mitt jobb för mycket – hur dysfunktionellt och mentalt påfrestande det än är. Men arbetsmiljön är inte hållbar i längden och titt som tätt hör jag om kollegor som blir utbrända som följd. Snart är det kanske min tur?
Om jag gör fel kraschar ett liv
Jag jämför ibland mitt arbete med min partners kontorsarbete. Att kunna ta en vilopaus, ta lunch i tid eller ha möjlighet att gå på toaletten när man behöver, är en självklarhet för honom. Det är ingen självklarhet för oss i den patientnära vården. I den akuta sjukvården kan mina basala behov tillgodoses “bra” dagar: en dag med bra bemanning och låg belastning. Faktorer som vi inte styr över själva. Jag och min sambo har dessutom därtill liknande lön trots att jag jobbar obekväma arbetstider och har en av Sveriges längsta utbildningar. Hans utbildning tog två år och om han kodar fel kraschar hans app. Om jag gör fel kraschar ett liv.
Vården kommer gå under om arbetsmiljön inte förbättras - för varje gång någon slits ut så blir belastningen tyngre på de som är kvar. Och alla har en gräns.
Så hur förbättrar vi arbetsmiljön?
För det första måste vi få lov att bli fler och få jobba med det vi är tänkta att jobba med – nämligen patienterna. Alldeles för stor del av arbetstiden läggs på administration som det är svårt att se meningen med. Många upplever också att en heltidstjänst som läkare kräver mer än 40 timmar per arbetsvecka och går därför ner i arbetstid.
Riksdagen ökar antalet utbildningsplatser på läkarprogrammen, för fler läkare behövs: Regionerna svarar
däremot inte med adekvat antal utbildningstjänster. Det finns fler och fler underläkare innan AT som vikarierar utan adekvat stöd och handledning.
Konkurrensen till utbildningstjänsterna är hög, och AT är inte den enda flaskhals vi stöter på. Även antalet ST-platser är underdimensionerat i förhållande till hur många kollegor som årligen blir legitimerade. Många regioner ser BT som ett eget spår i stället för att integrera den i en ST, vilket i praktiken skulle innebära några extra randningar och kurser för hemmakliniken. Även här ser vi alldeles för få tjänster, skillnaden är dock att de med legitimation direkt från utbildningen inte behöver vänta – de kan lämna vården med sin legitimation redan i handen.
Bristerna i vårdens arbetsmiljö hänger ihop med inkompetent kompetensförsörjning. Vården behöver fler legitimerade och specialistkompetenta läkare som kan lösa av varandra. Börja med att öka utbildningstjänsterna så att fler kan bli specialister och betala oss lön utefter den utbildning, det ansvar och arbetsbelastning vi har.
Stoppa vårdens blödning av kompetens innan den blöder ut!
