ST-läkare med bra förutsättningar för forskning

Som ung, forskningsintresserad läkare kan det emellanåt vara svårt att få till forskning inom ramen för sin ordinarie anställning. Många forskar obetalt på sin fritid eller tvingas ha två deltidsanställningar:
en för det kliniska arbetet och en för forskningen via ett universitet, vilket bland annat kan leda till sämre pensionsavsättningar jämfört med om man har en sammanhållen anställning. Dessutom förlängs många läkares utbildningstjänster till följd av forskningen, vilket ökar tiden till färdig specialist och risk­erar att sänka livslönen för den enskilde.

I Region Skåne försöker man stimulera flera läkare till att forska och har tagit fram särskilda riktlinjer för lönesättning för forskande ST-läkare. För att delvis kompensera inkomstbortfallet som för­längd specialisttjänstgöring innebär, får man specialistnära lön efter fem års anställning som ST-läkare, under förutsättning att man då kommit halvvägs till disputation, alltså vid den tidpunkt då man annars hade uppnått specialistkompetens om utbildningstjänsten inte förlängts till följd av forskningen. 

Johanna Norrlid, finansiering: ALF-ST

Skåne är en av sju regioner som erhåller särskilda medel från regeringen genom avtal för läkarutbildning och forskning (ALF). Sedan 2015 finns ett lokalt avtal på plats mellan Region Skåne och Lunds universitet som gör det möjligt för ST-läkare att ansöka om ALF-medel för finansiering av sin forskning.

Johanna Norrlid är ST-läkare i psykiatri på Skånes universitetssjukhus i Lund och bedriver sin prekliniska forskning om psykossjukdomar via Lunds universitet.

”Det behövs forskning, särskilt inom psykiatrin. Exempelvis finns det ju inget psykiatriskt syndrom vi ännu kan förklara på en neural nivå.”

Kliniska läkare behövs i forskningen

Hon är en av drygt fyrtiotalet så kallade ALF-ST, ST-läkare som i år tilldelas pengar för sin forskning från Lunds universitet. För att kvalificera till anslaget ska man ha merparten av både ST:n och tiden till disputationen kvar.

Konkurrensen om forskningsanslaget är hårt då det blivit ett populärt sätt att finansiera ST-läkares forskningstid. En ST-läkare som beviljas ALF-ST får ett anslag som motsvarar den kliniska lönen för 18 kalendermånaders heltidsforskning som man får fördela ut under tre eller fyra år, beroende på vilken forskningstakt man föredrar. För forskargruppen innebär det att ST-läkarens lön inte behöver täckas upp av andra anslag. 

Under samma tidsperiod skriver hemmakliniken och universitetet ett avtal om att ST-läkaren ska få avsatt tid för forskning med upp till femtio procent av arbets­tiden. Under de år som anslaget löper har ST-läkaren en sammanhållen anställning via regionen.

Johanna Norrlid påbörjade sin forskning redan före allmäntjänstgöringen och är nu drygt två år in på sin ST och halvvägs till sin doktorsexamen. Hon beskriver sin hemmaklinik som forskningsvänlig, och upplever att avtalet om ALF-ST gett henne bra förutsättningar att lägga upp sin forskning som det passar bäst: Johanna varvar forskningen och det kliniska arbetet med ett halvårs intervall. Under perioderna när hon forskar tar hon en helgjour per månad och föreläser ibland för kollegorna.

Modellen för forskande ST-läkare i Skåne har många fördelar, men när anslaget löper ut återgår villkoren till de ursprungliga: Anställningen delas upp mellan universitetet och hemmakliniken med risk för sämre avsättningar till tjänstepensionen som följd, den avtalade forskningstiden mellan kliniken och universitetet går ut och den specialistnära lönen kopplas bara till arbetad tid på hemmakliniken. De som fortfarande har kvar en anställning på universitetet får då i regel sin forskningsbaserade del av lönen sänkt med tiotusentals kronor, då lönenivåerna för forskande läkare på universitetet ligger lägre än för kliniskt arbetande läkare.

Att många läkare går back ekonomiskt på att forska är Johanna medveten om. Tidigare kunde man söka ALF-ST ytterligare en omgång, en möj­lighet som togs bort för att fler skulle kunna ta del av anslagen.

För att fler kliniska läkare ska kunna fortsätta att forska efterlyser Johanna fler strukturerade vägar för vidare forskning efter post doc:

”Efter post doc verkar det bli ganska svårt att fortsätta forska och samtidigt vara kliniskt verksam”, säger hon och fortsätter:

”Kliniska läkare behövs i forskningen, för vi har den biologiska spetskompetensen och vill vi ha forskande specialistläkare vore det nog värdefullt med mer struktur för hur man tar sig vidare från post doc, till docent och senare till professorsrollen.”

Elina Eriksson-Wikberg, finansiering: Barncancerfonden

Även bland ST-läkare som inte finansieras av Skånes ALF-medel har upplägget fått spridning. Elina Eriksson-Wikberg är ST-läkare i barn- och ung­doms­medicin på Skånes universitetssjukhus i Lund och forskar i en multicenterstudie om sena organ­effekter hos barn och unga vuxna som genomgått cytostatikabehandling för akut lymfatisk leukemi. Elinas del av projektet inriktar sig på nefrotoxicitet och immunsystemets återhämtning. 

Intresset för forskning väcktes tidigt under ST:n och under tiden som Elina hörde sig för om möjliga projekt att delta i, damp ett mejl ner i inkorgen om det forskningsprojektet som hon nu deltar i, där man eftersökte ST-läkare till projektet. Efter ett knappt års ”provforskning” skrevs hon in som doktorand i januari 2021. 

”Det är en annorlunda dynamik i mötet med forskningsdeltagarna jämfört med patienterna. I forsk­ningen är det jag som behöver dem och inte tvärt om.”

Blir villkoren för dåliga gör det att färre kommer att vilja forska

Hon är inte ensam om att forska som ST-läkare på hemmakliniken och beskriver även sin klinik som vänligt inställd till forskning. Universitetssjukhusen har ett särskilt uppdrag från staten att fortlöpande bedriva forskning av hög nationell och internationell kvalitet och enligt den nationella styrgruppen för ALF-medel ska varje enhet vid universitets­sjuk­husen ha minst en klinisk verksam anställd regi­strerad som doktorand. 

Vanligtvis varvar Elina Eriksson-Wiklund klinisk verk­samhet och forskning med två veckors intervall. Men med många forskande kollegor har det emellan­åt blivit knepigt med schemaläggningen för kliniken och det har till och från varit svårt för Elina att få ut sin utlovade forskningstid på halvtid:

”Det har inte fungerat perfekt, men bättre än för många.”

Att ha en utomstående aktör som finansierar forskningen upplever Elina vara en fördel när det handlar om att få ut sin forskningstid. Hon har även blivit kompenserad med fler forskningsveckor till hösten då en del forskningstid har behövt ställas in på grund av schemastrul under våren.

Elina Eriksson-Wikbergs forskning finansieras inte av ALF-medel, utan i stället av anslag från Barncancerfonden som ersätter barnkliniken för hennes uteblivna arbetstid. På så vis får hon en sammanhållen anställning via hemmakliniken, vilket hon
tycker fungerar bra. 

Hon upplever också att det underlättar att ha nära till sina handledare rent geografiskt vid frågor och funderingar om projektets upplägg.

Även Elina är lovad specialistnära lön efter fem års anställning på sin hemmaklinik för att kompensera inkomstbortfallet som forskandet annars hade inne­burit.

”Det är viktigt, tycker jag, då det annars hade inneburit ett stort tapp för livsinkomsten”, säger Elina Eriksson-Wikberg och fortsätter:

”Blir villkoren för dåliga gör det att färre kommer att vilja forska och då halkar vi efter på forskningsfronten internationellt vilket ingen verkar vara intresserad av.”