Precis som att få tänker sig att de behöver sjukvård, är det få som tänker att de kommer behöva stöttning eller hjälp när de blir medlemmar.
När väl olyckan sker och hjälpen behövs, vänder sig medlemmen sig till facket med förhoppningen att få hjälp med det hen står inför: en konflikt med chefen, en uppsägning eller bristfällig arbetsmiljö. Detta är i många fall precis som när patienten vänder sig till vården och förväntar sig att hälsoproblemet ska lösas. Som läkare är vi vana vid att hantera patienters oro och guida till rätt hjälp. Det initiala arbetssättet vid fackliga frågor liknar på många sätt den process som vi hanterar dagligen i patientarbetet. Tillsammans med patienten skall först problemet kartläggas och undersökas, detta används sedan för differentialdiagnostik. Den fackligt förtroendevalda ska först kartlägga problemet och därefter jämföra mot överenskommelser, avtal och lagar. Sedan kommer den tydliga skillnaden vid fackliga frågor: motparten ska kontaktas och till sist ska förhoppningsvis en överenskommelse komma till stånd. Ibland stöter vi på patrull på vägen, men ofta går det att reda ut och lösa situationen. Om konflikten är av sådan art att parterna behöver mötas i förhandling eller domstol är utfallet ofta av större betydelse för de inblandade.
Skriv ner när något händer
Men det finns också fall där medlemmen vänder sig till fackorganisationen och upplever att man inte får det stöd eller den respons som man hoppats på. Detta känner vi också igen i den missnöjda patienten. Ibland har situationen uppstått för att den enskilda läkaren eller sjuksköterskan sviktat i sitt bemötande, ibland är det för att ett misstag begåtts. Ibland är det en fråga om att patientens förväntningar är svåra eller till och med omöjliga att leva upp till. Som medlem ska man kunna förvänta sig att bli bra bemött i sin kontakt med fackorganisationen och få hjälp att reda i de bekymmer som uppstått. Till detta är det viktigt att vara ödmjuk inför att det finns regler, lagar och praxis som gör det svårt eller omöjligt att lösa vissa problem.
Hur kan man då som medlem öka möjligheterna till att få den hjälp som man förväntar sig? Dokumentation är minnets stötesten! Datum, tid och en beskrivning av vad som hänt, gör det enklare att förstå problemet och dess omfattning. Dokumentation ger konkret material att ta med till förhandlingsbordet och tyngd i samtal med motparten. När det går att påtala samt visa när händelserna skett och om de är återkommande, blir de svårare att bortse ifrån. Detta gäller särskilt för de omständigheter som blivit så utbredda att de blivit regel i stället för undantag. Det är få saker som är så osynliga som det vi alla ser som vardag. Att avgränsa problemet och skapa avgränsade frågor att peka på, gör det lättare att fokusera på rätt saker i både diskussion och förhandling.
Berätta hur det fungerar i praktiken
Allt kan inte regleras i avtal eller överenskommelser. Det gör att såväl den välvillige, och den inte fullt så välvillige, kan komma att leta efter och ibland hitta sätt att kringgå eller utnyttja de överenskommelser som finns. Detta gör det extra viktigt att bevaka hur regler och avtal efterlevs. Då ingen facklig representant klarar av att vara överallt behöver fackrepresentanten förlita sig på att den information som förmedlas stämmer. Kommer inget avvikande fram blir det lätt att anta att allt står rätt till, särskilt om motparten, arbetsgivaren, beskriver att allt fungerar som det ska. Det är med andra ord viktigt att fackrepresentanterna får veta hur överenskommelser implementeras och hur de fungerar ute i verksamheterna. Att vända sig till sin fackliga representant eller organisation blir därför essentiellt för att man ska hålla frågorna rörande arbetsmiljö och arbetsvardag relevanta och levande.
Precis som att läkaren behöver hjälp av patienten för att kunna hjälpa, är det endast med medlemmarnas stöd som den ideella representanten för arbetstagarsidan kan klara av att leva upp till förtroendet och hjälpa till när medlemmen önskar det. •