Underläkarlöner: en angelägenhet för hela kåren

Underläkarnas löner sjunker, konstaterades nyligen i en rapport som bland annat uppmärksammades i­
Läkartidningen den 16 juni. I rapporten kunde And­ers Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds uni­­versitet, med hjälp av uppgifter från Statist­iska centralbyrån se att läkare halkar efter i löne­­­­ök­nings­takt generellt, och speciellt ST- och AT-läkare. Den genomsnittliga löneökningstakten för alla yrken under 2015–2021 var enligt rapporten 2,6 %. För läkare över lag var den under 2 %, och för ST-läkare och AT-läkare uppmättes den till 1,8 % respektive 1,6 %. Att underläkarna under lång tid har halkat efter lönemässigt tycker SYLF:s ordförande Rob­ert Holmqvist är ett tydligt tecken på att det vik­tiga arbete som underläkarna gör inte visas den uppskattning som det förtjänar:

Vi måste bli bättre på att inte acceptera låga löner vid anställning

Robert Holmqvist, ordförande SYLF.

"Underläkarna gör ett väldigt viktigt jobb inom vården. Utan oss skulle vården inte fungera. Vi måste bli bättre på att inte acceptera låga löner vid anställning. Jag är fullt medveten om att detta är väldigt svårt. Vi måste ha våra utbildningstjänster för att komma vidare i karriären och det vet arbetsgivarna. Så länge de vet att det finns andra som kommer att ta tjänsten till en lägre lön har de en stor fördel", säger Robert.

Det vi måste bli bättre på är att stå på oss när det gäller lönen och att framhäva oss själva, menar Robert. Vi måste bli bättre på att få arbetsgivarna att förstå varför vi är värda en högre lön:

"Vi kan inte fortsätta att acceptera låga löner, för så länge vi gör det kommer lönerna att fortsätta nedåt jämfört med andra. Jag hoppas verkligen att vi kan vända utvecklingen, men det kräver att vi arbetar tillsammans både som kollektiv och som individer. Från fackligt håll måste vi bli mycket bättre på att hjälpa individerna att förhandla."

Robert Holmqvist gör idag en ST inom psykiatri i Stockholm. Han har alltid brunnit för det fackliga arbetet, eftersom bra arbetsförhållanden är en förutsättning för att göra ett bra jobb:

"Vi måste ha en bra arbetsmiljö och uppskattning för det jobb vi gör, och lika viktigt är det att få andra att inse hur viktigt det är för att vi ska kunna göra ett bra jobb. Vi ser att stressrelaterade sjukskrivingar aldrig varit så höga som de är nu och att det ökar hos läkare. Detta är ett tydligt tecken på dålig arbetsmiljö och att arbetsgivarna inte i tillräcklig omfattning visar att de uppskattar jobbet vi utför", avslutar Robert Holmqvist.

Undersökning visade på minskad köpkraft

En som studerat läkarlönerna ingående är SYLF:s ordförande i Dalarna, Linus Perlerot. Yrkesmässigt delar han nu sin tid mellan en ST-tjänst med glesbygdsprofil i Härjedalen och Ludvika närakut. Det fackliga engagemanget började redan under studietiden:

”Jag har ganska liten tilltro till att människor med makt kommer att göra saker bättre av sig själva. Arbete är en central del av människors liv, så för mig är fackligt arbete ett sätt att arbeta samhällsprogressivt och samtidigt skapa bättre hälsa för våra patienter”, säger Linus Perlerot.

Under studietiden började Linus och en kompis, som var duktig på att plocka fram data, titta på hur köpkraften förändrats för överläkare i Sverige från 50-talet och framåt. De såg då att den genom­snittliga svenskens och den genomsnittliga över­läkarens köpkraft närmade sig varandra från 50-­
talet fram till 70-talet.

”Det var i enlighet med den allmänna samhälls­trenden. Men på 80-talet, hände något. Då gick andra högutbildade grupper och de som ägde fram­åt – men inte vi. På 90-talet kom slakten av den offentliga verksamheten. Under de här decennierna misslyckades man i min mening med att slå vakt om läkarnas löner och arbetsmiljö.”

Strategi för att sänka läkarlöner

Under sin AT engagerade sig Linus regionpolitiskt i Jönköping. Under ett politiskt möte kom en HR-grupp från regionen och gjorde en presentation om lönerna, vilket fick Linus att misstänka att det pågår ett strategiskt arbete för att hålla tillbaka läkarlönerna:

”HR beskrev att läkarna hade för höga löner i rel­ation sin utbildning, i jämförelse med ingenjörer. Men de ingenjörer de jämförde med var de som var anställda i regionen. De är väl knappast repre­sentativa för ingenjörer i Sverige lönemässigt! Vid­are presenterade HR-gruppen en plan för hur de skul­le jämna ut den här "orättvisan” genom att få ner läk­ar­lön­erna på 10 till 20 års sikt. Där och då upp­stod ett bredare intresse för den här frågan.”

Eftersom löner är offentlig handling begärde Linus ut dem och gjorde en mer omfattande översikt. I den här egna sam­man­stäl­lningen kunde Linus se att löne­utveck­lingen för läkare varit under infla­tions­målet, alltså det mål för inflationen som Riks­banken satt, och utvecklats sämre än andra vårdyrken.

”Jag tycker inte att man ska ställa yrkes­kate­gorier mot var­andra. Men det är ändå viktigt att belysa att detta inte gäller hela vården. Man har för­för­delat läk­ar­kol­lek­tivet, och särskilt underläkarna ", säger Linus.

Det Linus såg i sin sammanställning stämmer alltså bra överens med sifforna i Anders Kjellbergs rapport, som även den kunde visa att läkarna stack ut bland vårdyrkena. Linus tror dock inte att frågan går att lösa på individnivå:

"Det finns ett starkt narrativ kring den individuella löneförhandlingen, men det funkar bara om man sitter på väldigt starka kort, vilket man sällan gör när man söker en specifik ST-tjänst hos en region som behöver anställa långt färre ST-läkare än vad som söker. Regionen har en alldeles för bra för­handlingsposition."

Men Linus är hoppfull. Stockholms AT-lönetrappa är ett exempel på en löneutveckling som faktiskt följer märket, som är normen för löneökningar på hela den svenska arbetsmarknaden. Region Västmanland har verkligen satsat på läkarlönerna och har haft bäst utveckling av alla i hans samman­ställning. 

Prioriterad fråga för läkarförbundet

Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale anser att frågan om underläkarnas löner är väldigt viktig, inte bara för underläkarna själva:

Jag är en obotlig optimist och tror att den här trenden går att vända

Sofia Rydgren Stahle, Ordförande Läkarförbubdet

"Vissa regioner har satt i system att förlänga tiden mellan examen och specialist för att få mycket läkarkompetens till låg kostnad. Detta är framtidens specialister och överläkare, och arbetsgivarna kommer att tappa dem om de missgynnas i början av karriären – det är kompetenta, drivna individer som har möjlighet att välja något annat i längden”, säger Sofia och fortsätter:

”En av tre läkare tidigt i karriären funderar att lämna yrket, och det har vi inte råd med. Lönen för läk­arna mellan examen och specialist är också en ange­lägen­het för hela yrkesåren, eftersom den kommer att påverka allas löner. Därför är detta en av Läkarförbundets mest prioriterade frågor."

Vill att staten tar större ansvar

Anders Kjellbergs rapport byggde på löner som arbets­givarna rapporterar in till Statistiska central­byrån, inklusive ett stort urval läkare från den privata sektorn – men inte alla. Läkarförbundet föredrar att titta på den statistik som bygger på lönen hos samtliga medlemmar i Läkarförbundet – det som kallas den partsgemensamma statistiken – som tyvärr även den visar att underläkarna missgynnas. Medan specialistläkarnas löneutveckling följer märket i den statistiken, ligger AT-läkarna och ST-läkarnas löneökning precis under.

"Det är vi inte nöjda med. Vi ser det som en effekt av underdimensioneringen av utbildningstjänsterna; AT, ST och BT. Så länge det är fler sökande än det finns tjänster kan arbetsgivarna hålla nere lönerna. Om arbetsgivaren har tjänsten som du behöver för att få din legitimation, hur lätt är det då att förhandla? Vi har satsat mycket krut på att påverka politiken i den frågan; på att försöka få staten att ta större ansvar för utbildningstjänsterna, eftersom regionerna inte löser problemet. Vi har också lagt fram förslag på hur man ska kunna skynda på genomströmningen från nyutexad till specialist." 

Ta hjälp vid förhandling

För att vända utvecklingen tycker Sofia att man både kan föra en dialog med fackliga företrädare och sätta press på arbetsgivaren på så sätt, och förhandla om sin lön. Det enda utesluter inte det andra – tvärtom går de istället hand i hand:

"När jag själv löneförhandlade för min ST-tjänst ville HR sänka lönen med 2000, trots att min chef och jag var överens. Jag argumenterade mig blodig, men lyckades inte rå på situationen. Till slut hörde jag av mig till min lokalförening, som löste situationen med ett telefonsamtal. Där och då lovade jag dyrt och heligt att jag skulle vara Läkarförbundet trogen för resten av livet. När vi ställer krav med facket i ryggen blir vi starkare, helt enkelt."

Sofia skulle vilja råda alla som ska förhandla om lönen på sin nya tjänst att ta kontakt med sin lokala förening eller Läkarförbundets medlemsservice, för att få hjälp och stöd kring hur man ska tänka och vad man ska säga. Det är svårt att komma till rätta med en låg första lön, så det är viktigt att ta hjälp om man känner sig osäker, till exempel om man kanske aldrig löneförhandlat innan.

"Jag är en obotlig optimist och tror att den här trenden går att vända, både genom att vi som förbund och individer blir tuffare i våra förhandlingar och genom politiskt påverkansarbete. Jag tycker mig se en större medvetenenhet bland politiker att läkarbristen måste lösas med bättre villkor. Det finns en stor ilska bland yngre läkare över situationen, och höjer tillräckligt många rösten brukar det bli lättare att förändra", avslutar Sofia Rydgren Stale.”