Pandemiåret 2021 slog antalet 6:6a-begäranden om arbetsmiljöåtgärder till Arbetsmiljöverket rekord. I fjol gjordes 45 anmälningar om arbetsmiljöproblem från skyddsombud i vården, året innan var antalet 56. Brister i den psykosociala arbetsmiljön och hög arbetsbelastning är vanliga skäl. Det rapporterar Läkartidningen som har undersökt hur det förhåller sig med 6:6a-begäranden över riket.
Vårdförbundet och Kommunal står för lejonparten av fjolårets 6:6a-begäranden, endast en begäran är inskickad av skyddsombud för läkare. Den kommer från NU-sjukvårdens barn- och ungdomspsykiatri, där huvudskyddsombudet Johan Klaar och skyddsombudet Jenny Larsson-Fridén i november slog larm om att läkarna höll på att krascha på grund av den orimliga arbetsbördan. I början på februari nödstängdes slutenvårdsavdelningen på NÄL och patienterna ska nu tas om hand på SÄS och Sahlgrenska.
Missvisande med färre anmälningar
Att läkare skulle ha fått bättre arbetsmiljö är dock en feltolkning av det minskade antalet 6:6a-anmälningar, menar Christer Lidman, ett av huvudskyddsombuden på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
– Snarare är det tvärtom. Anmälningarna brukar ju handla om att det inte finns en balans mellan krav och resurser och det är ju just det som är problemet. Vi har ingen balans mellan krav och resurser när det gäller att skriva arbetsmiljöavvikelser heller, säger han till Läkartidningen.
Påståendet bekräftas av Jenny Larsson-Fridén i anslutning till nödstängningen på NÄL.
– Att slutenvården förflyttas är bara en kortsiktig lösning, BUP har det kämpigt överallt, säger hon.
Brist på specialistläkare, anställningsstopp, problem med lokaler och pengabrist gör att BUP sedan länge går på knäna i hela Västra Götalandsregionen.
Det är en viss känsla av maktlöshet över att anmälan inte gör så stor nytta, fastän den innebär väldigt mycket jobb för mig som skyddsombud.
Christina Sjöberg, huvudskyddsombud i VGLF
Karolinskas huvudskyddsombud Christer Lidman får medhåll av Christina Sjöberg, huvudskyddsombud i Västra Götalands läkarförening.
– I princip alla skyddsombud är också fackliga ombud och det är nog huvudorsaken. Det kanske skulle vara en vinst att dela upp rollerna, för det fackliga arbetet tenderar att ta över, säger hon.
Arbetet med en 6:6a-begäran är tidsödande, utan att det nödvändigtvis ger så stor effekt, menar Christina Sjöberg. Större rabalder blir det när patientsäkerheten är hotad och Inspektionen för vård och omsorg, IVO, kommer in i bilden.
– Det är en viss känsla av maktlöshet över att anmälan inte gör så stor nytta, fastän den innebär väldigt mycket jobb för mig som skyddsombud, säger Christina Sjöberg till Läkartidningen.
– Det ska löna sig att skriva en anmälan men Arbetsmiljöverket är en tandlös myndighet. Du skriver en anmälan, de gör en inspektion och arbetsgivaren tar fram en handlingsplan. Men de följer inte upp på längre sikt att arbetsgivaren verkligen genomför vad man kommit överens om, säger Christer Lidman.
För att en 6:6a-begäran ska prövas måste skyddsombudet ha ställt krav på en viss åtgärd. Ofta rör det sig dock om hög arbetsbelastning som påverkar den psykosociala arbetsmiljön, problem som är svåra att lösa utan att anställa fler kollegor. Att formulera krav på åtgärder som gör skillnad är därför inte så lätt.
– Vi kan inte ställa krav på att man anställer fler personal. Ibland finns det inte heller några att rekrytera – det är ju ett större samhällsproblem. Och det kanske är en anledning till att skyddsombuden inte känner att de når fram med sina anmälningar, arbetsmiljöinspektören säger Maria Lundvall Sundh till Läkartidningen.
