Erfarenheter från klinisk patologi i Umeå
Jag heter Lina K Fransson och läser termin 7 på läkarprogrammet i Umeå. Sedan tidigare är jag utbildad leg. biomedicinsk analytiker (BMA) med flera års arbetserfarenhet från flera kliniska patologi laboratorier i Sverige, för närvarande på patologen i Umeå. Jag kände inför sommarens jobb att jag borde passa på och koppla ihop mina utbildningar och efterfrågade då möjligheten att utöka arbetsuppgifterna till även inkludera läkaruppgifter. Önskan mottogs med glädje och ledningen bad mig skriva ned en lista vad jag ville och kunde göra då det inte finns någon färdig arbetsbeskrivning som läkarassistent på patologen.
Jag fick under sommaren möjlighet att sluta, eller rättare sagt utöka cirkeln genom att kunna följa provet hela vägen genom laboratoriet. Att göra en första visuell makrobedömning av vävnaden som skickats in för PAD, skära ut lämpliga bitar för vidare undersökning, dehydrera och bädda in vävnaden i paraffin. Snitta 4µm tjocka snitt på glas, färga med H&E och tillslut göra en mikroskopisk bedömning. Kanske låta vävnadsklossen ta sig en tur till genom labbet för ytterligare special-, immunfärgning eller DNAsekvensering för att kunna ge fler pusselbitar till diagnosen eller ge utlåtande om lämplig behandlingsmetod.
Jag fick en insyn om hur patologivärlden är mycket mer omfattande än jag kunde ana fastän jag jobbat där i flera år och att det handlar om så mycket mer än döda människor som så många föreställer sig. Men den delen erbjuds också och jag hade möjlighet i princip varje dag att följa med ned och assistera vid obduktion. I början av anställningen behövdes min kompetens på laboratoriet för att komma i kapp efter en tuff vår och jag var då som BMA schemalagd för snittning, färgning och för att assistera vid utskärningen med läkarna. Utöver dessa arbetsuppgifter fick jag fria händer att bygga ihop en tjänst som läkarassistent.
Vi jobbade på inne på labbet, kön med klossar att snitta minskade och jag tog då tag i möjligheten som jag hade fått att få utvidga min kompetens och få en helhetssyn över provernas väg genom labbet. Jag följde med läkarna så ofta jag kunde och följde deras rutiner och tankegångar kring diagnostiseringen. Dagarna fylldes med att vi diskuterade hur de olika preparaten skulle skäras ut för att kunna besvara om provet var benignt eller malignt, om det i så fall var radikalt borttaget och om det fanns spridning till lymfkörtlarna och så vidare.
”Med detta arbetssätt kunde jag se en tydlig utvecklingskurva på min egen kapacitet”
Jag mikroskoperade glas tillsammans med framförallt ST- eller överläkare och de erfarna läkarna förklarade då vilka ledtrådar vi kunde se på glaset och vi diskuterade potentiella diagnoser och fortsatt handläggning av både provet och patienten. Det blev mycket mikroskopering men det blev aldrig långtråkigt pga den stora variationen av prover, det var allt från cytologi-glas från thyroideapunktat, urin eller cellprovstagningar, hudexcisioner, små lungbiopsier till stora utskurna gyncancerpreparat eller tarmresektat. Vissa fall av appendix, gallblåsa och colonpolyper förgranskade jag själv och föreslog diagnos och fortsatt handläggning med ansvarig läkare. Med detta arbetssätt kunde jag se en tydlig utvecklingskurva på min egen kapacitet och dessutom insåg jag vilket stort kunskapsdjup som krävs för att vara patolog. Att från början kunna se att det är till exempel en appendix, fortsätta med att se en appendicit för att utveckla till att även histologiskt avgöra vilken grad av inflammation dvs om den är flegmonös eller gangrenös, om det är dysplasi eller inte osv. Ibland granskade vi fall som vi även presenterade på multidiciplinära konferenser och kom i kontakt med bland annat onkologer och kirurger. Jag följde även med och granskade de fryssnittsglasen som jag snittade och färgade under pågående operation.
Utöver detta blev jag introducerad till samarbetet mellan patologen och klinisk genetik som utför sekvensering av paraffininbäddad tumörvävnad från till exempel lungcancrar. Där specifika mutationer kan ge vägledning i behandlingsbeslut. Jag tar med mig många nya kunskaper och ett sug efter mer. Jag fylls av en känsla av intellektuell tillfredsställelse när jag nu går kirurgterminen och utökar min kunskapscirkel till att även innehålla patientkontakt och operation av de diagnoser som jag mötte dagligen under mitt sommarjobb på patologen 2018.
Lina Karlsson
Krönikör Appendix
Läkarassistent Klinisk Patologi Umeå
