Det var en eftermiddag i september. Jag hade varit ledig från jobbet i en månad. Jag gick till Waynes Coffee 200 meter bort och satte mig där för att dricka kaffe. Det tog två timmar innan jag orkade gå 200 meter hem igen. På den tiden var jag inte läkare. Jag hade ett jobb där jag jobbade mycket – för mycket. För varje år som gick kände jag att jag blev sämre, inte bara på mitt jobb utan också som människa. Jag var ofta otrevlig och hade ett snabbt sinande tålamod. Jag som tidigare ansett mig vara robust kände mig i stället nu sårbar och känslig. Jag sökte aldrig vård och fick ingen diagnos, men så här i efterhand är jag glad att jag slutade när jag gjorde.
När negativiteten alltför regelbundet börjar sippra in i konversationerna vet jag att det är dags för en jourkompsvecka – eller två
Även som läkare är det frestande att "jobba på" – det är roligt, ger bra pengar och man blir uppskattad bland kollegor och chefer. I somras hade vi ledarskapskurs med min AT-kull. Som en del av dagens program pratade vi om hållbarhet och återhämtning. På frågan om vilka som tyckte att de var bra på återhämtning räckte en upp handen – av cirka 30 deltagare. Och om man ska lyssna på statistiken är det inte bara underläkare i Värmland som har svårt att få till återhämtningen. 25 % av unga läkare funderar på att lämna yrket, till stor del för att arbetsmiljö och arbetsbörda upplevs som betungande. Läkare löper också ökad risk för att bli långtidssjukskrivna.
Hållbarhet i arbetslivet är viktigt – visserligen ska vi hålla en hel karriär, men viktigare än det är att vi ska hålla för hela livet – även det utanför jobbet!
Hur ett hållbart arbetsliv ser ut är individuellt. Det förändras också över tid – renoveringar, barn, sjukdom och relationer är alla saker som påverkar ork och mående. Likaså arbetssituationen. Att lära sig att lyssna på sin kropp och dra i bromsen när det blir för mycket är guld värt. Själv har jag lärt mig att lyssna – och då menar jag bokstavligen lyssna – på mig själv; när negativiteten alltför regelbundet börjar sippra in i konversationerna vet jag att det är dags för en jourkompsvecka – eller två.
Just nu är vi inne i en omställning mot EU:s arbetstidsdirektiv, det känns bökigt och innebär begränsningar för hur mycket vi får jobba och när. Vissa saker kommer att bli sämre. Men jag hoppas att vissa andra också blir bättre! Att det blir lättare för underläkare att få tid för återhämtning utan att vara rädda för att det ska leda till att de inte får den AT/BT/ST de behöver, att vi som yrkesgrupp ska bli lite bättre på att prioritera vår hälsa (inte bara våra patienters), och att vi kommer känna att jobbet blir ännu roligare och mer givande när vi går till sjukhuset med mindre markerade ringar under ögonen.
Vi gör alla misstag i livet. Ett av mina var att arbeta över min kapacitet, det fick jag betala för. Det är inte ett misstag som man måste göra. Varken vården eller du vinner på att du arbetar tills du är trött, bitter och i värsta fall sjuk.
Så lyssna på dig själv och dina kollegor – tillsammans gör vi vården säkrare, inte bara för våra patienter, utan också för oss som arbetar i den.
Rebecka Skarstam
Rebecka Skarstam,
avgående ordförande SYLF Värmland
