Inom hälso- och sjukvården kan välfärdsbrotten handla om att, i ekonomiskt syfte, utfärda osanna intyg, förskriva läkemedel på felaktig grund eller bedriva sjukvård som inte uppfyller kraven på en god vård. För att motverka denna typ av brottslighet krävs en effektiv reglering som både förhindrar att kriminella aktörer tar sig in på marknaden och ökar upptäckt av de som ändå gör det. Läkarförbundet anser att välfärdsbrottslighet måste tas på största allvar och beivras, samtidigt som det reguljära arbetet i hälso- och sjukvården inte får försvåras mer än nödvändigt.
Tillståndsplikt bör införas
Det behöver finnas möjlighet att förhindra olämpliga personer från att bedriva näringsverksamhet inom hälso- och sjukvården. Läkarförbundet anser att tillståndsplikt för bedrivande av hälso- och sjukvårdsverksamhet bör införas som en av flera åtgärder för att förhindra kriminella tillträde till marknaden.
Utöver tillståndsplikt bör utökad möjlighet till näringsförbud på grund av brott eller upprepade eller allvarliga regelöverträdelser utredas.
Tillsynsmyndigheterna behöver få utökade möjligheter
För att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) effektivt ska kunna motverka oseriösa och kriminella aktörer inom hälso- och sjukvården behöver myndigheten ha tillgång till ett brett spektrum av verktyg.
Informationsutbytet mellan IVO och regioner och kommuner behöver förbättras. Det bör finnas en skyldighet för regioner och kommuner att underrätta IVO när det finns anledning att anta att en vårdgivare, på grund av oegentligheter eller brister i vårdens utförande, inte uppfyller kraven på en god vård.
Parallellt behöver IVO bli bättre på att återrapportera till regioner och kommuner när myndigheten identifierat vårdgivare som brister i sin verksamhet. Det förbättrar huvudmännens förutsättningar att förhindra att kriminella och oseriösa aktörer etablerar sig på nytt på annat håll. Även regionernas möjligheter att granska verksamhet som överlämnats till privata vårdgivare behöver förbättras.
Stärkt individtillsyn
Brottslighet som utgör hinder mot att få läkarlegitimation bör också utgöra hinder mot att utbilda sig till läkare. Det är inte rimligt att samhället ska finansiera en lång och kostsam högskoleutbildning för personer som är direkt olämpliga att verka som läkare och som ändå kommer att nekas legitimation. Socialstyrelsen bör även ges möjlighet att vid registerutdrag i legitimationsärenden få information om fler typer av allvarlig brottslighet, såsom skattebrott och bedrägeri.
IVO och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) utreder ärenden rörande enskilda yrkesutövares lämplighet, till exempel med anledning av brottslighet eller oegentlig läkemedelsförskrivning. De långa handläggningstiderna hos de båda myndigheterna är ett allvarligt problem och måste kortas, utan att rättssäkerheten för den enskilde påverkas negativt.
Intygsskrivning
I läkares arbetsuppgifter ingår att skriva olika typer av intyg, t.ex. sjukintyg. Dessa intyg är ofta av stor betydelse när myndigheter fattar beslut. Det är därför viktigt att intygen är välgrundade och korrekta. Oseriöst utfärdade intyg riskerar att försvaga tilliten till välfärdssystemen och skapa möjligheter för välfärdsbrottslighet.
Utfärdande av rent osanna intyg är oacceptabelt och som huvudregel brottsligt (osant intygande). Brister i intyg orsakade av otydliga rutiner, handläggningsproblem eller bristande utbildning bör däremot normalt inte leda till polisanmälan och straffrättslig påföljd.
Förbättrad kontroll av läkemedelsförskrivning
IVO har idag begränsade möjligheter att följa upp om läkemedelsförmånen används korrekt.
E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna ut uppgifter ur den nationella läkemedelslistan till IVO är idag begränsad till uppgifter om enskilda läkares och tandläkares förskrivning av narkotiska läkemedel och andra särskilda läkemedel. IVO bör få tillgång till uppgifter om förskrivning av även andra läkemedel och gällande alla förskrivningsbehöriga yrkesgrupper. Myndigheten bör även kunna följa upp övergripande förskrivningsmönster avseende t.ex. enskilda läkemedel.
Beslut om begränsning av läkares förskrivningsrätt fattas av HSAN efter anmälan av IVO. Idag kan HSAN endast dra in förskrivningsrätten avseende narkotiska läkemedel, särskilda läkemedel, alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit. Att utvidga möjligheten att begränsa läkares förskrivningsrätt till andra läkemedel bör övervägas, t.ex. i fall där en läkare regelmässigt förskriver ett preparat utan relevant medicinsk indikation.
För att läkemedel ska kunna förskrivas med läkemedelsförmån krävs idag att förskrivaren anger en arbetsplatskod. Dessa koder administreras av regionerna. Regelverket kring de koder som ger rätt till förskrivning med läkemedelsförmånen behöver revideras och det bör bli möjligt att dra in koden vid oegentligheter.
Risken för oegentlig förskrivning berör i praktiken en liten andel av läkemedlen. Narkotiska läkemedel och läkemedel som av andra skäl riskerar att missbrukas eller bli föremål för receptförfalskning kan idag upptas i förteckningen över särskilda läkemedel. Då gäller särskilda regler om vem som får förskriva dem, hur förskrivningen ska ske och hur läkemedlen kan lämnas ut. Det finns dock fler läkemedel där det finns en risk för förskrivning på tveksamma grunder, ofta i syfte att få tillgång till läkemedelsförmånen. Det finns skäl att överväga ifall även sådana läkemedel bör vara föremål för särskild reglering eller kontroll.
Det kan också övervägas ifall förskrivningsrätten avseende fler läkemedel bör reserveras för läkare vid vissa vårdinrättningar eller med viss specialistkompetens.
