Antalet vårdplatser i Sverige har minskat under lång tid, och vi har nu färre vårdplatser per tusen invånare än alla andra europeiska OECD-länder. Medicinska framsteg ligger bakom en del av detta, liksom en positiv utveckling av arbetssätt och vårdformer. Men minskningen är också följdverkningar av nedskärningar och brist på personal.
Socialstyrelsen bedömer att 17 av 21 svenska regioner har brist på vårdplatser. Det saknas nästan 1 200 vårdplatser i genomsnitt per dag i Sverige.
När vårdplatskapaciteten inte räcker till leder det till överbelastade akutmottagningar, överbelagda vårdavdelningar och till att patienter skrivs ut för tidigt eller skickas hem när de borde lagts in. Det innebär stora risker för patienterna, och en stor stress för personalen.
Läkarförbundet vill se:
- En vårdplatskapacitet som motsvarar befolkningens behov
- En utbyggd primärvård som minskar behovet av sjukhusvård
- Höjda och värdesäkrade generella statsbidrag
- En personalpolitik som möjliggör ett hållbart och utvecklande arbetsliv i vården
Vårdplatsbristen leder till att patienter dör i onödan
Vårdplatsbrist medför allvarliga risker för patientsäkerheten, det visar både forskning och Läkarförbundets enkäter. I en enkätundersökning svarar nära var femte läkare att de under det senaste året varit med om att en patient avlidit till följd av vårdplatsbrist, resursbrist eller personalbrist. För vårdplatsbrist innebär inte brist på sängar, utan brist på den vårdpersonal som behövs runt patienterna.
Även forskning pekar på allvarliga risker med vårdplatsbrist. En studie publicerad i SNS visar att patienter som anländer till akuten under de högst belastade arbetspassen jämfört med en normal situation, har 8 procents högre risk att dö inom 30 dagar än patienterna i referensgruppen. Det motsvarar 125 potentiellt undvikbara dödsfall bara i Stockholmsregionen under den femåriga studieperioden.
En annan studie från the Lancet uppskattar att 25 procent fler vårdplatser inom svensk psykiatrisk slutenvård skulle kunna förhindra ca 83 självmord varje år.
När det inte finns en vårdplats för patienten tvingas läkaren välja mellan olika dåliga alternativ – att låta patienten ligga kvar på akuten utan den tillgång till personal, övervakning och läkemedel som ges på en vårdavdelning, lägga in patienten på en redan överfull avdelning eller försöka hitta en annan avdelning som kan ta emot patienten även om där saknas rätt kompetens och utrustning. 1 av 4 läkare tvingas varje vecka skriva ut patienter för tidigt och många tvingas flytta svårt sjuka patienter för att frigöra plats.
Vårdplatsbrist är ett stort arbetsmiljöproblem
Vårdplatsbristen sliter hårt på vårdpersonalen. Läkare lägger mycket värdefull tid på att jaga efter platser i stället för att ägna sig åt patienterna. Situationen skapar hög arbetsbelastning och personalen upplever stor etisk stress när man inte kan erbjuda patienterna en god vård. Det leder till sjukskrivningar och färre läkare som orkar och vill arbeta i vården.
Vårdplatserna ska motsvara behoven
På längre sikt är det viktigt att minska behovet av vårdplatser. Medicinska framsteg innebär att vårdtider blir kortare, att mer kan göras i öppenvård och att fler kan vårdas i hemmet. Med fast läkare i primärvården som ansvarar för ett rimligt antal patienter kan många sjukdomstillstånd förebyggas eller behandlas innan de blir så allvarliga att de kräver sjukhusvård.
Men vårdplatserna måste dimensioneras efter dagens behov. Sverige behöver så många vårdplatser att det finns marginaler i vardagen och möjlighet att skala upp i kris. Över tid bör beläggningsgraden inom oplanerad vård vara max 85 procent.
Det förutsätter en högre bemanning än i dag. Ökad bemanning och mer tid till patienterna är den absolut viktigaste åtgärden för att lösa både vårdplatsbristen och den dåliga arbetsmiljön.
Satsningar måste vara långsiktiga
Regionerna behöver satsa på personalen och förbättra arbetsmiljön. Staten kan bidra genom att ersätta kortsiktiga satsningar och riktade statsbidrag med höjda och värdesäkrade generella statsbidrag. Det skulle ge regionerna bättre planeringsförutsättningar och möjlighet att använda statliga satsningar till att anställa och behålla personal.
