Arbetsgivaransvaret brister mot underläkarna

I Sverige finns ett stort lagstadgat ansvar för arbetsgivaren att säkerställa att den som arbetar där är säker. Det började med den fysiska arbetsmiljön för att förhindra arbetsplatsolyckor och förslitningsskador. Sedan 2016 finns ett utökat ansvar också för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön: människor ska inte behöva bli sjuka på grund av ohälsosam arbetsbelastning eller kränkande särbehandling på jobbet. 

"Var tredje underläkare har någon gång blivit uppsökt av patienter på sin fritid."

Huvudregeln för arbetsmiljöarbetet är att arbetsgivaren ska agera proaktivt: undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp. Även i yrken som är särskilt utsatta kan man med ett bra förebyggande arbete skapa en arbetsplats där personalen kan känna trygghet även där risken för att bli utsatt för hot och våld i arbetet är påtaglig. I svaren från underläkarna ser vi att det ansvaret inte tas, med ökad otrygghet som följd. Hela 31 % av läkarna känner oro kopplat till arbetet.

“Det är en del av jobbet, det ingår i vårt uppdrag, det har alltid varit så” fick vi till svar när vi tog upp att vi önskar arbeta fram ett lokalt PM om hur vi ska hantera hot och våld på vår enhet.”

Så skriver en AT-läkare som vittnar om ett fall där arbetsgivaren inte tagit sitt ansvar. Bilden är inte unik utan framkommer i flera av fritextsvaren.

Underläkare är särskilt utsatta

31 % av läkarna innan specialistbevis har utsatts för hot och sju procent av våld.

En del av underläkarnas överrepresentation kan kopplas till obligatoriska placeringar under AT i “högrisk”- specialiteter och tung primärjoursbörda. Samtidigt är också psykiatri och allmänmedicin specialiteter med stor brist på specialister, och bristen täcks många gånger upp via anställningar av läkare före AT. Risken att utsättas och avsaknad av tryggheten en utbildningstjänst ändå utgör, ökar sårbarheten i gruppen. Dessutom kännetecknas AT av många korta placeringar där underläkaren inte introduceras till enhetens rutiner om hot och våld. Fram till nyligen saknades också tydliga krav på handledning eller instruktion för läkare som arbetade på särskilt förordnande före AT.

"23% av läkarna visste inte vem de skulle vända sig till om de utsattes för kränkningar på arbetsplatsen."

I SYLF:s nationella enkät framkommer att av de som vänt sig till chef eller annan ansvarig angående arbets­miljörelaterad otrygghet, upplevde endast 31 % att åt­gärder vidtogs. När Arbetsmiljöverket granskade pri­märvården fick 86 % av de granskade tjänsteställena anmärkningar. I sin rapport fastställer myndigheten att det är på grund av resursbrist som arbetsmiljölagstiftningen prioriteras ned.

SYLF Västmanland visar i en lokal undersökning att så många som var femte underläkare före AT inte fått någon introduktion alls av en läkarkollega. 62 % fick ingen namngiven handledare. Knappt 12 % fick veta vem som var skyddsombud eller klinikombud: de vis­ste alltså inte vem de skulle vända sig till om det uppstod problem i arbetsmiljön. Situationen är troligtvis inte unik för region Västmanland. 23 % av läkarna i SYLF:s nationella undersökning svarade att de inte visste vem de skulle vända sig till om de utsattes för kränkningar på arbetsplatsen. 

Åtgärder för att öka tryggheten

Vår undersökning visar att risken att utsättas för hot och våld är störst tidigt under karriären, innan legitimation. 

SYLF KRÄVER:

• Att SKR i samarbete med SYLF och Sveriges Läkarförbund tar fram en nationell norm för introduktion av tidsbegränsade läkaranställningar där hot och våld särskilt adresseras.

• Att Sveriges Läkarförbund tar fram underlag för hur chefer kan stötta läkare i utsatt position.

• Att vikariat före AT och ST omvandlas till utbildningstjänster (AT och ST, inklusive BT).

Diskriminering och att utsättas för sexism och rasism på arbetstid

En patient kan inte diskriminera en läkare då diskriminering ligger i myndighetsutövande eller att arbetsgivaren missgynnar sina anställda.  Att utsättas för mikroaggressioner, rasism och sexism från patienterna är en arbetsmiljöbelastning och arbetsgivaren ska ge stöd till sina anställda. Även det är en del av det sociala och organisatoriska arbetsmiljöarbetet. Dessa rutiner saknas på många arbetsplatser idag. Upplevelsen att inte bli hörd bidrar till arbetsplats­otryggheten.

SYLF FÖRESLÅR:  

• Att våra lokala läkarföreningar behöver höja kompetensen kring riskerna med sexism och rasism.

10% av läkarna upplever sig ha utsatts för diskriminering eller kränkande särbehandling av chef eller kollega. 42% av dem har kränkts av en annan läkare. Vi har mycket kvar att göra för att göra arbetsplatsen trygg för alla läkare. Det innebär också att diskutera och förändra attityder läkare sinsemellan. 

Vem tar hand om läkaren efter arbetstid?

Öppen journal har fyllt tio år, och har bidragit till att läkare också i högre grad kan sökas upp. Samtidigt har privatpersoner blivit mer exponerade via t.ex. soci­ala plattformar. Var tredje läkare (29%) har någon gång blivit uppsökt av patienter på sin fritid. Rätt att slippa bära hela namnet på läkarskylten och möjlighet att pseudonymisera journalanteckning ökar läkarens trygghet. Hela 51 % av underläkarkåren vill se spårbar pseudonym.

SYLF FÖRESLÅR: 

• Att regeringen utreder spårbar pseudonym.