Grönland är världens största ö med en yta som motsvarar halva Europa, men med en befolkning på endast 57 000 invånare, ungefär motsvarande folkmängd som Uddevalla kommun. Befolkningen på Grönland bor i spridda småsamhällen längs med kusterna med allt från 20 invånare till större orter såsom huvudstaden Nuuk med 15 000 invånare. Från april till juli arbetar Isabella Kongstad på ön.

Hej Isabella! Vad har du gjort innan du blev legitimerad läkare?
Innan läkarstudierna utbildade jag mig till fjälledare på Storumans folkhögskola, en KY-utbildning (Kvalificerad Yrkesutbildning, reds. anm.) med inriktning mot fjäll, turism och friluftsliv. Vid 23 års ålder bestämde jag mig för att satsa på läkaryrket och blev antagen till den första kullen på Örebro universitets läkarprogram. Efter examen valde jag att göra Danmarks motsvarighet till AT, klinisk basis­uddannelse (KBU). Det gjorde jag dels för att slippa den långdragna godtyckliga ansök­nings­processen till AT i Sverige och för att jag faktiskt redan då var intresserad av att komma till Grönland.

Läkaryrket gör det möjligt att kasta sig in i och ta del av andra människors liv.

Vad var det som lockade med Grönland?
När jag var fjälledare berättade bergsguider om den magnifika grönländska naturen, att den är helt oslagbar. Under årens lopp kom jag sedan i kontakt med läkare och sjuksköterskor som också varit här och jobbat. De sa att ”har man en gång varit på Grönland så stannar alltid en del av ens hjärta där”. Jag älskar ödslig natur, utmaningar och att få arbeta i andra kulturer. Läkaryrket gör det möjligt att kasta sig in i och ta del av andra människors liv, levnadsförhållanden samt få inblick i samhällets olika klasser. Det är en stor förmån att få komma så nära människor och att dessutom kunna hjälpa dem på bästa sätt under de förut­sättningar som finns.

Hur fungerar arbetet?
Min anställning är ett läkarvikariat på fyra månader vid Grønlands Sundhedsvæsende. Här arbetar jag som glesbygdsläkare, vilket både är utmanande och spännande. Jag har haft nytta av mina tidigare vikariat i norra Sverige, framför allt då jag jobbade på Storumans sjukstuga som ligger i absolut fram­kant inom glesbygdsmedicin i Sverige. Mitt halvår inom psykiatrin i Köpenhamn är jag också tacksam över, en del av de patienter som kommer akut på Grönland har psykiatriska besvär och behöver läggas in. Det kan vara en utmaning när man är ensam jour att ta beslut om vårdnivå på de patienterna.

De akut sjuka patienterna hämtas, om vädret tillåter, med helikopter eller båt.

Arbetet här påminner om mina tidigare vikariat på mindre orter i Sverige, men Grönland är mer ext­remt på alla sätt och vis. Det finns inga bilvägar. De akut sjuka patienterna hämtas, om vädret tillåter, med helikopter eller båt. I byn finns en kirurgkompetent bakjour om det behövs akuta kejsarsnitt eller annan kirurgi som inte kan vänta. Oftast reder man ut de flesta situationer som primärjour själv, med gott stöd från specialisterna i Nuuk och med stöt­tande personal på sjukhuset.

Isabella Kongstad, underläkare på Grönland.
Isabella Kongstad. Foto: Anna Lydolph.

Trivs du?
Jag trivs mycket bra här, även om det är väldigt isolerat. När jag inte arbetar lyssnar jag på musik, vandrar och springer ute i naturen. På helgerna kan man äta god mat och dricka öl med kollegorna på den trevliga restaurangen med lokala råvaror. På längre ledigheter går jag långa vandringsturer och gör toppturer på fjället.

Vad har varit annorlunda jämfört med dina tidigare erfarenheter?
Det är många saker som skiljer sig, både från Sverige och från Danmark. Grönland blev självstyrande år 2009, ett viktigt steg för ön som historiskt sett varit en dansk koloni. Relationen mellan Grönland och Danmark har inte varit, och är fortsatt inte, någon solskenshistoria för den grönländska befolkningen. Grönland brottas med sociala problem, vilket givetvis påverkar invånarnas hälsa, men det är långtifrån alla som lever i misär som vissa tycks tro. Avstånden här är enorma och det ger stora konsekvenser både vid akuta och kroniska sjukdomar. Det finns ett sjukhus i Nuuk som kan ta emot svårt sjuka patienter, men även där är
resurserna begränsade. Vid komplicerade fall, och då behov finns för särskilda behandlingar, skickas patienterna till Danmark där de ibland kan bli bosatta uppemot ett år på det grönländska patient­hotellet. När invånarna blir allvarligt sjuka gör sig beroendet till Danmark tydligt påmint.

Det jag gillar med glesbygdsmedicin är att du får vara läkare för hela människan.

Finns det några lärdomar att ta med sig hem?
Mitt val att göra KBU i Danmark har gjort det möj­ligt för mig att arbeta här. Det är en stor fördel att känna till det danska sjukvårdssystemet och att kunna prata danska. Det jag gillar med glesbygdsmedicin är att du får vara läkare för hela människan, och ibland även för hela familjer. Patienten söker för en sak, kommer sedan med något annat, eller så ser du dem hälsa på en släkting på avdelningen eller komma till BVC med sitt barn. Du lär känna patienterna på ett annat sätt och det blir lättare att följa upp dem. Det är också lättare att lägga in patienter om du tycker att det finns behov, här finns ingen vårdplatskoordinator som flåsar dig i nacken. Om du vill det bästa för invånarna och har lite sunt förnuft så har jag upplevt att du får enorm stöttning av både personal och patienter.

Elisabeth Karlsson
underläkare
Mer från Moderna Läkare