Frågan om att förbättra tillgången till fasta läkare har funnits på dagordningen länge. Trots det ser vi inga tecken på förbättring. I en rapport av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys från 2016 framkommer att 42 procent av patienterna hade en fast läkare. I motsvarande rapport från 2021 framgår att bara en av tre har fast läkare. Andelen patienter med en fast läkare fortsätter alltså att minska – trots allt arbete med god och nära vård. Även andelen specialister i allmänmedicin har minskat och ligger bara på 16 procent, betydligt lägre jämfört med flera andra europeiska länder.
När Svenska Distriktsläkarföreningen (DLF) 2019 och 2020 bad regionerna att redovisa hur deras kompetensförsörjningsplaner ser ut uppenbarade sig en dyster verklighet. De flesta av Sveriges regioner beräknar inte alls hur många specialister i allmänmedicin som finns, vare sig till antal eller omräknat till antalet heltidstjänster. Läs rapporten från 2020 här.
I Sveriges läkarförbunds enkät till läkare i primärvården 2015 var det drygt hälften som ansåg att deras vårdcentral kunde erbjuda en fungerande fast läkare. 2018 konstaterade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att omkring hälften av vårdcentralerna har vakanser och att var femte läkare är hyrläkare eller vikarie. Det finns även stora geografiska skillnader i tillgången till fast läkarbemanning i primärvården.
Det är inte bara viktigt att sätta tydliga mål, lika viktigt är att regering och regioner har tydliga strategier för att uppnå målet.
Det krävs en stärkt planering och styrning av allmänläkarförsörjningen:
- Staten och regionerna behöver ta ett samlat nationellt ansvar för antalet specialister i allmänmedicin.
- Staten och regionerna måste utveckla och använda mer avancerade prognoser som tar hänsyn till förändringar i behovet av specialister i allmänmedicin.
- Staten behöver fortsätta arbetet med att se över och anpassa innehållet i de traditionellt sjukhusfokuserade grund- och specialistutbildningarna för att öka intresset för allmänmedicin.
- Det bör införas listningstak för varje heltidsspecialist i allmänmedicin. Det är en förutsättning för en fungerande fast läkare med god tillgänglighet, relationell och longitudinell kontinuitet och samarbete mellan team över vårdgränser. Listningstaken utgör även underlag för rätt planering av allmänläkarförsörjningen.
Varken listning på utförarnivå eller individnivå är någon garanti för en fungerande fast läkare och kontinuitet om det saknas god tillgång till specialister i allmänmedicin, om den fasta läkaren måste ansvara för orimligt många individer eller om vårdcentralen inte har finansiering utifrån uppdragets omfattning.
I en adekvat resurs- och kompetensförsörjd primärvård finns förutsättningar för att arbeta med hela människan, utifrån dennas situation och närmiljö. I kontinuerliga relationer, med såväl förebyggande och hälsofrämjande insatser som med behandling och rehabilitering.
Marina Tuutma ordförande Svenska Distriktsläkarföreningen
