"Within the art and science of medicine, there are three major categories of technologic developments. First, the major breakthroughs: the stuff for which Nobel Prizes are awarded, such as Roentgen's original discovery of X-rays; second, the major technical developments that open up completely new clinical areas, such as Forssman's first catheterization on himself in Berlin 1929; and third, the practical maneuvers or techniques that permit the successful clinical application of the foregoing more fundamental advances. Seldinger's contribution belongs to the third category and, like others of transcending significance, it continues to play a major role in the development of modern radiologic practice" (1).
Under ett decennium från mitten på 1940- till mitten på 1950-talet etablerade sig Sverige som världsledande i utvecklingen av angiografisk teknik och diagnostik. Bl.a. hade Radner, Lund 1947-49, introducerat kateterangiografi av bl.a. a vertebralis via friläggning av a radialis. Samtidigt hade Erik Lindgren, Serafimerlasarettet, etablerat perkutan carotisangiografi som rutinmetod. Åke Gidlund utvecklade injektionssprutor och Per Ödman den röntgentäta katetern. Filmväxlare konstruerades i samarbete mellan svenska ingenjörer och radiologer. Den insats som till dags dato torde ha rönt störst uppmärksamhet globalt stod den unge radiologen Sven-Ivar Seldinger för i sin publikation "Catheter replacement of the needle in percutaneous arteriography - a new technique" i Acta Radiologica 1953.
Vid denna tidpunkt skedde angiografi av nedre kroppshalvan via translumbal aortapunktion, Dos Santos 1929, eller punktion av a femoralis communis och injektion direkt på nål. Kubanen Fariñas introducerade 1941 aortakatetrar genom en troakar instucken i en frilagd a femoralis. Bierman rapporterade 1951 om selektiv visceral kateterangiografi via friläggning av a carotis.
Som vikarierande underläkare vid röntgenavdelningen, Karolinska Sjukhuset, intresserade sig Seldinger omedelbart i den angiografiska konsten och möjligheten att göra kateteriseringarna mindre traumatiska och utan kirurgisk friläggning. Efter inledande försök med olika nålar, katetrar och uppstyvare fick han i april 1952 vad han beskrivit som "a severe attack of common sense". Intuitivt insåg han i vilken ordning nål. ledare ock kateter skulle användas för att minimera punktionshålet i artären, "Seldingertekniken var född".
Förutom access till kärlbanan för diagnostiska angiografier, ballongangioplastik, inläggning av stent och stent-grafter, embolisering, cytostatikabehandling, hemodialys, etc. används tekniken också för interventioner i njurar och gallvägar (dränage, stenextraktion, stenting), abscessdränage, perkutan introduktion av katetrar i mag-tarmkanalen för nutrition och dränage, etc.
Referens:
(1) Eisenberg RL. Radiology. An illustrated history. Mosby-Year Book Inc., St Louis1992