Underläkarnas valfrågor

Efter alla turer med Millennium och de enorma kostnader det har medfört tycker jag att man bör utreda om Sverige ska arbeta mot ett nationellt journalsystem och en nationell läkemedelslista. Utöver att det sannolikt skulle förbättra patientsäkerheten och förenkla vårt arbete hade det kunnat blir en stor ekonomisk besparing nationellt. Genom nationella IT-system hade staten dessutom behövt ta ett större sammanhållet ansvar för sjukvården, vilket jag tror hade varit bra givet det läge vi befinner oss i.  

Det är viktigt att integrerad BT får större genomslag för att fler ska kunna få trygga, fasta anställningar tidigt i karriären. En stor andel yngre läkare har övervägt att byta yrke. För att kollegor tidigt i karriären ska välja att stanna kvar i klinisk tjänst behöver politikerna arbeta för att underläkare ska ha trygga anställningar, bra lön och en bra möjlighet till löneutveckling, en god och säker arbetsmiljö, samt rimlig arbetsbelastning och jourbörda. 

Högre ingångslöner framförallt för läkare tidigt i karriären och specialister i bristspecialiteter 

• Minska vårdplatsbristen  

• Läkare som chefer i större utsträckning  

• Minska hyrläkarbehovet i primärvården  
• Skapa förutsättningar för övergången från AT till BT 

• Bättre kartläggning och styrning av kompetensförsörjning och utbildningstjänster i vården. 
• Freda utbildningstjänster, kurser och kompetensutveckling från sparkrav och stärk med riktade satsningar. 

• Läkare behövs för patienter, inte för administration. Satsa på vårdnära personal och bättre arbetsvillkor. 

• Snabbast möjliga väg från examen till specialistbevis, minska osäkra visstidsanställningar. 
• All privat upphandlad vård ska även omfatta utbildning. 

Jag vill se en seriös satsning på utbildningsläkare inom Region Värmland för att öka konkurrenskraften och på så sätt öka andelen unga läkare som söker sig till regionen men sedan också väljer att stanna. Vi ligger just nu enligt Läkarförbundets egen lönestatistik under rikssnittet lönemässigt både vad gäller AT- och ST-läkare. För att bli en attraktiv arbetsplats måste man kunna erbjuda både skälig ersättning och rimlig arbetsmiljö. Om detta brister och många läkare därför väljer att sluta riskerar man en negativ spiral där mer arbete fördelas på färre personer och arbetsmiljön försämras ytterligare.  

År efter år ser man i enkäter att nästan en tredjedel av underläkarna funderar på att byta yrke. Egentligen har jag bara en sak på min önskelista: Att underläkarna tas på allvar och att man aktivt börjar arbeta för att vända trenden. Nedan följer några förslag på var man kan börja: 

• Att vända reallönesänkningen som drabbat läkarkåren som helhet men underläkargruppen i synnerhet. 

• Att underläkare ska ha trygga anställningsformer med tillsvidareanställningar. Ett kontinuerligt behov av arbetskraft ska inte lösas med vikariat efter vikariat.  

• Att utbildning prioriteras i utbildningstjänster. Utbildningsdagar, kurser och studietid minskar i allt större omfattning, ofta med hänvisning till besparingskrav. Vill man ha kunniga specialister kan man inte bortprioritera utbildningen.  

• Att större vikt läggs på den psykiska arbetsmiljön och arbetsbelastningen. Hur ska man orka jobba ända till pensionen om man har en pressad arbetsbelastning, hög etisk stress, svårt att komma hem i tid, inte får tillräcklig tid för återhämtning eller möjlighet att ta ut sin intjänade komptid? 

Löner: 

Löneutvecklingen för yngre läkare måste bli mer transparent och bättre spegla ansvar och kompetens. En konkurrenskraftig lönesättning är avgörande för att behålla läkarna. 

BT-övergången: 

Övergången till BT kräver tydlig nationell samordning och planering, så att kompetensutveckling och långsiktiga anställningar säkerställs. Ingen läkare ska fastna i otrygga vikariat på grund av bristande planering. 

Forskning: 

Forskningen är central för vårdens kvalitet, innovation och kompetensförsörjning och bör integreras i verksamheten genom avsatt tid och långsiktiga satsningar. 

Micaela Gonzalez & Pontus Dannberg, Ordförande SYLF Gävleborg: 

• Underläkarnas reallöner har urholkats under lång tid. Vi vill se att regionen slutar lönedumpa och tar ansvar för konkurrenskraftiga löner – inte ingångslöner som år efter år ökar avsevärt långsammare än industrimärket. 

• Vi vill se en tydlig löneprogression under ST-tjänstgöringen. Vi föreslår en lönetrappa kopplad till uppnådd kompetens och ökat ansvar under ST. 

• Vi vill se en snabbare väg till specialistbevis i vår region. En mer integrerad och flexibel BT-tjänstgöring är ett viktigt steg för att korta ledtiderna, stärka kompetensförsörjningen och ge våra medlemmar tryggare villkor. 

AT-platserna får inte minska innan nuvarande kö betats av, och BT-platserna måste säkerställas med adekvat finansiering – så att morgondagens specialister inte fastnar i systemet. 

Jag önskar konkurrenskraftiga löner och arbetsvillkor för yngre läkare så att de väljer att stanna inom regionen. Satsningar på primärvården, då vi som Sveriges minsta region bör klara av att ha en lättillgänglig och jämlik primärvård för alla. Med en tydligt åldrande befolkning bör man satsa på en bättre fungerande kommunal omsorg – färre skulle behöva läggas in och fler äldre skulle kunna leva med god livskvalitet på sina egna villkor. 

SYLF Kalmar vill se en politik som verkar för att rekrytera och behålla läkare inom regionen under hela karriären. Detta genom att: 

• Verka för trygga anställningar och för att de otrygga vikariaten ska upphöra. 

• Verka för konkurrenskraftiga löner för BT-, ST- och specialistläkare. 

• Verka för konkurrenskraftiga löner för ST- och specialistläkare. 

• Förstå vinsterna av trogna medarbetare som stannar kvar på samma arbetsplats och premiera dessa kollegor. 

• En politik som verkar för ökade möjligheter för underläkare att kombinera kliniskt arbete med forskning samt för ökad ersättning vid beredskapsjour. 

Vi i SYLF Stockholm vill se att politikerna pekar med hela handen och stoppar problemet med leg vik. Provanställning och trygga anställningar bör vara regel och inte undantag. I detta ingår även en välplanerad övergång till ST2021 som både har ett tillräckligt antal AT-tjänster, så som st2021-tjänster inom både sjukhusförvaltning och SLSO.  

• Beslut ska tas om att jobba mot målet med 1100 listade per specialistläkare i allmänmedicin. För närvarande finns inget beslut i Region Halland kring detta eller ens en målsättning om att sträva mot denna siffra.  

• Ökade ingångslöner för ST-läkare och specialistläkare. Lönerna har släpat efter, vilket lett till försämrad löneutveckling samt ökad konkurrens till närliggande regioner där lönerna stigit.  

• Samma lön för AT-läkare som vikarierande underläkare innan AT. Samma jobb borde ge samma lön.  

• Säkerställa att handledning för utbildningsläkare verkligen genomförs.  

• Att tjänstgöring på annan ort (randning) ska ersättas ekonomiskt när pendling sker utanför arbetstid.  

Vår vision för 2026 är sammanhållen ST2021, där fast anställning är huvudregel och vid osäkerhet används bara prövotid, aldrig vik eller SÄVA. Skäliga och konkurrenskraftiga arbetsvillkor, förenliga med det liv som underläkare i åldrarna 25-35 ofta lever. Där ingår tillräckligt med tid för återhämning och fritid, anpassningar i arbetet under graviditet (inklusive frivillig jourbefrielse), hälsa och löner i paritet med ansvar för liv och hälsa. Utbildningskvaliteten behöver stärkas i områden där den sviktar. Det sammanfaller ofta med bristen på närvarande specialistkompetent handledning och klinisk instruktion, där kan den tydligt stärkas inom öppenvårdspsykiatri och på akuten. 

• Mer resurser så att antalet platser för AT- och BT-tjänster kan öka. 

• En särskild lönesatsning för AT-, BT-, och ST-läkare då vi sett att löneökningen för dessa grupper legat under den generella löneökningstakten i samhället under många år. 

• Att långa och osäkra vikariat fasas ut och i stället ersätts av ST-tjänst med provanställning högst sex månader. 

• Ökade resurser till primärvården och en satsning på fler ST-platser, då många underläkare får vänta lång tid på en ST-tjänst i allmänmedicin, trots stor brist på allmänläkare. 

• En satsning på forskande läkare tidigt i karriären, bland annat via fler forskar-ST-tjänster och att tiden till specialistlön inte ska fördröjas för att man väljer att forska.

Sjukvården befinner sig redan i ett pressat läge där bristen på vårdplatser gör att patienter blir kvar på akutmottagningar under orimligt lång tid. Det är inte värdigt – varken för patienterna eller personalen – och kräver omedelbara satsningar på fler vårdplatser. 

En välfungerande primärvård är grunden för hela hälso- och sjukvårdssystemet. När den sviktar flyttas belastningen till sjukhusen, vilket vi redan ser konsekvenserna av idag. Därför krävs kraftfulla satsningar på primärvården. 

Framtidens kompetens hotas. Antalet AT-tjänster riskerar att minska innan BT är fullt utbyggt, och ST-tjänster dras in av budgetskäl trots ett uppenbart behov. Det är en farlig utveckling. Ingen verksamhet ska behöva avstå från att anställa en ST-läkare när kompetensen behövs som mest. 

För att upprätthålla kvalitet och patientsäkerhet måste alla läkare ges verkliga möjligheter till fortbildning. Samtidigt behöver den administrativa bördan minska – vårdpersonal ska ägna sin tid åt patienter och utbildning, inte åt onödig administration. 

Vi behöver också en vård där medicinsk kompetens får större genomslag i beslutsfattandet. Fler läkare måste finnas i ledande positioner – inte som symboler, utan som en självklar del av styrningen. 

Läkarkårens löneutveckling har halkat efter under lång tid. Vi följer inte industrimärket och det krävs nu en rejäl uppräkning för att kompensera för år av eftersläpning. Lönedumpning har ingen plats i svensk hälso- och sjukvård. 

Vi befinner oss mitt i valåret 2026 och politikerna lovar guld och gröna skogar åt alla håll och kanter. Något som SYLF Örebro skulle vilja att någon lovar är en översyn av de otrygga anställningar vi drabbas av som underläkare innan ST och AT. Vi läkare är ingen överskottsvara i vården och att inte få en fast anställning trots många års studier är oacceptabelt. Vi kräver att politikerna tar detta på allvar, eftersom det påverkar oss även i vardagen. En läkare med ett vikariat får inget bolån på banken, får hela tiden planera livet ett antal månader framåt för när vikariatet går ut eller förlängs och får inte fokusera på det vi ska göra tidigt i karriären, nämligen att bli en bra läkare.  

Sammanfattningsvis önskar flera lokalavdelningar inom SYLF en och samma sak: Satsa på oss underläkare! Vi befinner oss i ett mycket underligt system. Vårdbehovet finns, vårdköerna växer, specialistbristen är ett faktum, men att tänka långsiktigt finns inte på regionnivå. Vi sparar oss fattiga på korta så kallade vikariat, eftersatt löneutveckling och en bristfällig väg till specialistbeviset. Dags för regionpolitikerna att visa vad de står för.